Självbiografier av barn till dysfunktionella föräldrar

Nässlorna blomma (1935) och Vägen ut (1936) av Harry Martinson

Språkligt vackra och innehållsmässigt väldigt uppriktiga och lojala mot barnet. Naturligtvis även mörka. Martinson auktionerades ut som sockenbarn (alltså till lägst bjudande självägande bonde) i Blekinge i början av 1900-talet när hans pappa hade gått bort och hans mamma hade tagit en del av barnaskaran med sig till Amerika och lämnat resten vind för våg.

Lilla Harry (som heter Martin i böckerna), svulten på kärlek och ömhet, längtar efter sin mamma (som knappast var värd hans längtan) och hamnar i en rad hem som präglas av hårdhet och exploatering. Väldigt viktiga böcker om vad ett barn tvingas utstå, om barnets obändiga överlevnadskraft, och att det ändå finns vissa ljuspunkter (naturen, en och annan anständig vuxen) och en väg ut.

Det är 1988 och har precis börjat snöa (2005) av Sigge Eklund

Skildrar hans egen uppväxt med en N-far. Mycket, mycket välskriven och även fast han aldrig nämner att det rör sig om just narcissism så framgår det väldigt tydligt. Det är en bok jag ofta går tillbaka till bara för att läsa vissa välskrivna, bitande passager.

Mommie Dearest (1978) av Christina Crawford

Började som bok och finns även som film. Handlar om Christina Crawfords uppväxt som adoptivdotter till skådespelerskan Joan Crawford. Filmen med titeln Mommie Dearest diskuteras i ett tidigare inlägg här.

Bedragen (2006/2007) av Lyndsey Harris och Andrew Crofts

Det var denna bok som fick mig att förstå att min mamma är narcissist och verkligen öppna ögonen för hur hon fungerar. Här är det inte föräldern som är narcissist men personen som är det ställer till med oerhörd skada för barnet det handlar om. Det är mycket bra beskrivet hur ett barn som blir utsatt för hemska manipulationer reagerar och hur en narcissist/psykopat fullständigt och skamlöst kan bedra sin närmaste omgivning. Rekommenderas varmt.

Styvdottern (2006/2007) av Donna Ford

Om en flicka som blir fruktansvärt illa behandlad och psykiskt och fysiskt misshandlad av sin styvmor. Stark bok.

Författaren skildrar sin barndom i 60-talets USA. Från späd ålder till mitten av tonåren blev hon utsatt för vredesutbrott och grymheter av sin styvmor, som även lät bekanta utnyttja Donna sexuellt. Donna har förmått förändra sitt liv så att det bygger på tillit och sunda relationer, och hon är själv lycklig förälder till tre barn. Denna bok växte fram i samband med rättegången mot styvmamman.

Maskrosungen (2006) av Sandra Gustafsson

Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och dessutom alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Det är Sandra som så gott hon kan ansvarar för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad. Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna.

Aldrig som hon (2008) av Lotta Thorsén

När Ester får sitt första barn och möter hennes svarta blick en kylig oktobernatt tänker hon: ”Aldrig, aldrig som hon, aldrig som mamma, det lovar jag dig, bara inte det. Alltid en blick som är öppen, alltid en famn som finns för dig.” I den stunden vet Ester att livet aldrig kommer att bli som förr. Ändå fortsätter hon att spela ett spel och låta livet göra henne illa. Hon som egentligen skulle ha blivit ett missfall men fastnade i mammas mage – olydig och fel redan från början. Starkt präglad av uppväxten i en mycket trasig miljö har Ester svårt att tro att hon duger. Fastän hon nu har de underbaraste barnen i världen orkar hon inte leva längre, hon vet att alla kommer att få det bättre om hon inte finns. Eller är det verkligen så? Aldrig som hon är en oerhört stark och berörande roman med självbiografiska inslag om en flicka som alltid är rädd men också mycket modig. Så småningom får hon hjälp att hitta fram till det som kanske är hon själv.

Artikel i Dagens Nyheter: Inte som min mamma
Lotta Thorsén växte upp med en mamma som inte älskade henne. Nu har hon skrivit en bok om sina upplevelser och hur de själsliga ärren påverkat hennes egen mammaroll. (2009-04-02)

Äcklig (2006/2007) och fortsättningen Aldrig mera äcklig (2009) av Constance Briscoe

Du är en äcklig hora. En äcklig, äcklig hora, sa mamma och dunkade mitt huvud mot dörren. Constance var van vid att bli misshandlad, både psykiskt och fysiskt, av sin egen mor, och regelbundna slag och svält orsakade flickan ofantlig smärta. Men det var den känslomässiga tortyren avsaknaden av kärlek som gjorde mest ont. Trots sin fruktansvärda uppväxt med usla sociala förhållanden och konstant misshandel och nedtryckande av mamman, kommer författaren över det och blir domare som vuxen.

Pojken som kallades Det (2001), Pojken som inte fanns (2002), Pojken som överlevde (2003) av Dave Pelzer

Om Daves kamp för att över huvud taget överleva en barndom med grov misshandel och svält. Den första boken handlar om Daves liv vid fyra till tolv års ålder. Vid tolv år omhändertogs han av myndigheterna. Den andra boken handlar om Daves liv som fosterbarn på sjuttiotalet. I den tredje boken berättar Dave hur han kämpar med livet som vuxen, efter den misshandel han utsattes för som barn.

Snälla pappa, nej (2008) av Stuart Howarth

Stuart Howarth spenderade de första trettio åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin far (som han vid det här laget visste var hans styvfar). Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han slog tillbaka, och dödade sin styvfar. När Stuarts historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraffet för sitt brott, och satt bara inne i tretton månader på Strangeway-fängelset i Manchester.

Kärlek och stålull (2004) av Lisbeth PippingOm Lisbeths uppväxt med en utvecklingsstörd mamma. Hon skriver på sin hemsida:Min barndom var full av slag och psykisk misshandel. Jag var alltid rädd, varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Rädd för min mamma, rädd för mina klasskamrater, rädd för han som utnyttjade oss, rädd för allt. Det fanns nästan ingen trygghet att finna i min barndom. Jo, det fanns en plats där jag kunde känna mig trygg, även om det tog tid att våga vara trygg hos mina sommarföräldrar. Deras gård var en oas. Där fann jag en trygghet under de sommarveckor jag bodde långt bort från mamma. Där fick jag provsmaka hur det kunde vara och hur det borde vara att få vara ett litet barn. Men det var bara de där sommarveckorna. En tid som liksom bara var till låns för snart skulle jag hem till min mamma igen, tillbaka till rädslan och utsattheten. Jag ville inte åka hem till när sommaren var slut, jag grät då jag tvingades att åka till mamma igen

Otryggare kan ingen vara (2007) av Bengt-Åke och Agneta Cras

En barndom fylld av alkohol, knark, misshandel, mobbning, svält och hot. Dottern tvingas som liten flicka ta hand om både hushållet och sin berusade mamma. Äldste sonen, som lider av en cp-skada, får i tonåren uppleva hur hans mamma stjäl hans pensionspengar och låter honom svälta. Och yngste sonen blir tidigt kriminell och narkoman och avlider endast 25 år gammal i en bilolycka.

Mamma sa att jag var sjuk (2006) av Julie Gregory

Julie Gregory överlevde Münchhausen by proxy, förmodligen den mest komplicerade och dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag. Artikel i Expressen: ”Min mamma försökte döda mig”

Den tusende gången (2004) och Ulrikas sista strid (2008) av Anna Lytsy och Ulrika Olson

Den tusende gången är den skakande berättelsen om de övergrepp Ulrika utsattes för, om polisutredning och rättegång, om ångest, fysiska men och missbruk.

Ulrikas sista strid är den fortsatta berättelsen om Ulrikas hårda, men lyckosamma kamp för att skapa sig ett bra liv. Här berättar Ulrika om hur hon möter Lukas, sin stora kärlek, och om alla de nästan omänskligt stora svårigheter de övervinner tillsammans på vägen mot ett fungerande familjeliv.

Hur kunde hon? (2010) av Dana Fowley

Den femåriga flickan Dana och hennes syster Heather hamnar i händerna på Skottlands värsta pedofilring genom tiderna. Det är deras biologiska mamma och styvpappa som introducerar dem och de blir gång på gång våldtagna, slagna och utsatta för extrema övergrepp och våld av ett flertal pedofiler.

I vuxen ålder bestämmer sig Dana, med stöd av sin make, för att berätta vad som hänt henne och försöka sätta dit förövarna. Det slutar med att många av gärningsmännen, inklusive modern som inte bara möjliggjort övergreppen utan dessutom aktivt deltagit i dem, blir dömda och får avtjäna långa fängelsestraff. Det här är berättelsen om en ung kvinnas kamp för att komma tillbaka till ett normalt liv efter år av övergrepp från såväl främlingar som från familjemedlemmar, och från modern som borde varit den som skyddade henne mest.

Felicia försvann (2012) av Felicia Feldt

Vet ej hur jag ska uttrycka detta men det är en helt otroligt stark, gripande och bra skriven bok. Mycket trovärdigt skrivet om en helt ofattbar samt tragisk uppväxt. Det finns inte rätt ord i mitt huvud att beskriva den. Är mycket berörd av den. Känner igen vissa saker ur boken från min egen mamma i mildare variant, i en light-variant. Dessa fysiska och sexuella övergrepp gör en djupt sorgsen. De fanns verkligen inte hemma hos oss.

Inte heller den oförutsägbara vardagen men alla män och ständiga flyttar. Denna mobbing på hög nivå. Dessa sektliknande regler hela tiden, som berättas om i boken. Tänker mamman A.W. som en sekt-ledare, det är den beskrivningen som dyker upp i mitt huvud. Lika hänsynslös och empatilös och gränslös och sadist och ett makt-freak, denna ur-moder. Det är nästan ett trauma att ta del av all galenskap i boken. Kan man säga så? Svårt att sätta ord på detta i boken. Tänker Aftonbladets recension känns mycket arrogant, i skenet av denna fantastiska bok.

Tänker även, ojojojoj, jag läste hennes bok med vidöppet sinne, då mina barn var små. Helt hemskt. Men jag gjorde då inte som hon skrev, att man skulle lämna sin barn skrikande tills de tystnade. Kanske de barnen då gav upp, att ingen skulle komma till dem. Lämnade så övergivna. Hade inte hjärta till detta då det kändes helt fel.

Förlagets hemsida, med länkar till alla recensioner: Weyler Förlag – Felicia Försvann