Nätforumet vuxnabarn.nu som självhjälpsgrupp – medlemmarnas utvärdering

En droppe droppad i Livets älv
har ingen kraft att flyta själv.
Det ställs ett krav på varje droppe.
Hjälp till att hålla de andra oppe!
~ Tage Danielsson

Vi har gjort en liten utvärdering av vårt , med frågeställningen: Fungerar vårt forum som en självhjälpsgrupp? Blir man, som vuxet barn till en narcissistisk förälder, hjälpt av att delta i diskussionerna? Medlemmarna fick en lista med frågor att utgå ifrån när de svarade. De ombads att använda frågorna endast som inspiration till att berätta vad de tycker. Det fanns inget krav på att de skulle svara på alla frågor.

Forumet är numera stängt: Det stängde i augusti 2015!

Forum för Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar

  • Vad fick dig att hitta till vuxnabarn.nu just då när du först kom hit? Fanns det någon utlösande faktor, utlösande händelse eller utlösande insikt?
  • Vilken betydelse har vuxnabarn.nu haft för dig?
  • Är det något speciellt som du skulle vilja lyfta fram som positivt?
  • Vad är negativt eller mindre bra?
  • Vilka förväntningar hade du då du bestämde dig för att delta? Har förväntningarna infriats, eller blivit till något annat?
  • Skulle du rekommendera andra att delta här? Motivera gärna!
  • Finns det något du skulle vilja ändra på eller utveckla? I så fall vad?
  • Har din tid här påverkat din hälsa på något sätt; fysiskt eller psykiskt? Gladare, öppnare, frimodigare, tryggare, självsäkrare, eller ledsnare och mer nedstämd, tröttare, ingen speciell skillnad etc?
  • Kommer du att fortsätta besöka vuxnabarn.nu?

Så här svarade medlemmarna

Jag hittade till vuxnabarn.nu när jag desperat sökte hjälp online att kunna hantera min pappa och det han utsatte mej för. I takt med att han behandlade mej allt sämre och hotade mig på olika sätt mådde jag allt sämre och förstod inte heller alltid mina reaktioner. Från omgivningen kunde jag få höra ”bry dej inte om honom” och liknande, men hur jag än försökte att inte bry mej mådde jag bara sämre.

Här på forumet har jag lärt mej att vi barn till narcissister fungerar på liknande sätt. Våra skador som våra föräldrar tillfogat oss går att punkta upp och de flesta av oss kan känna igen beskrivningarna. Det finns något helande i att förstå att man inte är ensam om sina uppväxtförhållanden och hur dessa påverkat en fram till vuxen ålder. Även om tillvaron är tung finns det alltid någon här på forumet som kan peppa, hjälpa en att se från andra vinklar och perspektiv eller bidra med sin egen historia eller syn på det man beskriver. Detta forum är utmärkt eftersom jag tror att det är svårt för någon som inte levt under sådana förhållanden man lever i som barn till en eller två n-föräldrar att riktigt förstå. Inga beskrivningar eller teorier i världen kan ge den fulla förståelsen för svårigheterna ett barn till en narcissist tampas med dagligen.

Jag har nått många nya insikter med hjälp av forumet och det är inte alltid så enkelt, men väldigt viktigt för framtiden, så jag tror nog att detta kommer vara min livboj!

Jag sökte på Google om psykopater och kom då till en sida om Narcissism. Sökte vidare, för det stämde så bra och kom till det här forumet. Jag tror jag nästan fick en chock. Jag som alltid känt mig ensam om mina upplevelser hittar plötsligt en hel grupp människor som talar mitt språk. Utan omsvep och beskriver exakt som jag försökt säga men ingen lyssnat.

Jag tror det tog flera veckor innan jag samlat mig så pass att ett första inlägg blev postat. Den gemensamma utsattheten bildade en styrka som jag aldrig tidigare känt. Att få känna igen sig med alla andra var och är något jag aldrig trodde få uppleva.

Det första som händer är att jag blir helt uttömd från ångest och slutar med sömntabletter. Senare har jag lärt mig så mycket om allt hemskt och fått den ena förklaringen efter den andra.

Jag har fått den identitet som jag sökt i alla dessa år och blivit helare som person. Det är ok att vara jag, känns det som. Det bästa med det här forumet för mig är att det bygger en bro mellan mina psykologisamtal 1 ggr i veckan, för ångesten och frågorna har inga bestämda tider, och forumet är öppet dygnet runt. Det är guld värt för mig som blir extra orolig på obestämda tider.

Vet inte hur många gånger jag känt för att kasta in handduken och ge upp. Orättvisorna i världen vann. Min familj besegrade mig och jag ligger raklång som en dörrmatta, energilös och med en sorg så djup att jag knappt klarar att lyfta ett finger till.

Det räcker oftast med att jag loggar in så känner jag energin komma tillbaka, att jag vill göra bättre, jag vill göra en skillnad, jag vill hjälpa andra om jag kan, trotts allt har jag ju erfarenheter som liknar de andras och vi brukar kunna mötas där. Och oftare mycket djupare än så. Det har läkt mig, mycket. Att det finns ett hopp, se människor ta striden och kämpa.

I andras styrka återfann jag min.

Jag hittade hit i kris! Ångrar inte en sekund att jag valde detta forum.

Har hjälpt mig mycket psykiskt samt att jag funnit självhjälpsgrupper och information. Tycker också att det är en sund plats att vara på, där vi alla delar våra innersta tankar, inga frågor är konstiga, och man behöver inte känna sig annorlunda, för det finns alltid någon att identifiera sig med. jag är glad att jag finns här, trots anonymitet och vad det innebär. Jag har förlorat min barndom och en familj, men byggt upp en egen familj, trots alla motgångar vill jag inget hellre än att finna lyckan, här med er!

Även om man ibland tar en paus härifrån av olika anledningar, så känner man sig välkommen när man kommer tillbaka. Jag har inget jag vill ändra på, kanske ännu mer information/studier om narcissism på förstasidan, kanske svårt.

Glömde säga att jag blir glad när jag är på detta forum o h när jag loggar ur mår jag alltid bättre! det måste ju alltså innebära att min hälsa förbättras!!!

Love

Jag googlade ”bryta med sin mamma”. Först kom jag till sidan kuling.nu. Där läste jag och chattade ett tag, men sidan är för yngre. I ett av deras forum inlägg tipsade någon om vuxnabarn.nu. Jag gick in på denna sidan och började läsa. Det hela slutade med att jag satt och grät framför datorn för att så mycket stämde in på hur jag haft det/har det. Jag blev så lättad, när jag förstod att det var på riktigt och inte bara jag som varit känslig som barn. Jag registrerade mig samma dag.

Vuxnabarn.nu har haft en enorm betydelse för mig. Dels för att sidan innehåller fakta men även för det fantastiska forum som finns här. Det är mycket befriande att läsa andras berättelser, att känna igen sig. När någon har en fråga/påstående och startar en ny tråd, får jag alltid själv en ny tanke eller insikt. Detta har hjälpt mig att se på situationer på ett nytt sätt. Jag har blivit mycket gladare av denna sidan. Mycket tror jag beror på att när jag känner ett behov av att läsa eller diskutera finns sidan här. Det gör att jag ibland kan vara inne flera gånger om dagen, för att sedan kanske ha uppehåll någon dag. För mig har det gett så otroligt mycket att få diskutera med människor som upplevt likande saker, ibland känner jag mig lite tjatig om jag drar upp massa gammalt eller funderingar med mina vänner som ändå inte riktigt kan förstå.

Jag rekommenderar varmt att vara med här. Det är tungt men också befriande att läsa hur andra har det. Upptäcka att de frågor och rädslor som jag bär med mig, det finns fler där ute som tänker samma sak. Det gör det hela lite lättare att bära, eftersom de tankar jag har inte är konstiga eller empatilösa. Det finns fler där ute som också funderar över skam, hat, ilska, ånger osv.

Jag kommer definitivt fortsätta att besöka er på sidan. Något som är helt fantastiskt med denna sidan är att ni är inte längre bort än ett inlägg. Det är ofta personer som svarar snabbt, bara en kram räcker. Tack ni alla.

Jag hittade hit bara för några dagar sedan. Förstod mig inte på hur min mamma reagerade när jag för första gången berättade för henne hur jag kände det. Fick en ingivelse och googlade på narcissism och hamnade här. Bitarna föll på plats det var både en lättnad och en sorg på en och samma gång. Väldigt snabbt registrerade jag mig och började skriva inlägg – och svar fick jag snabbt! Så skönt att anonymt kunna prata med andra i samma situation, ingen annan kan ju förstå hur det är.

Kära Forum!

Jag började aktivt deltaga i detta forum för ca tre veckor sedan. Jag har aldrig någonsin känt mig så bekräftad. Första gången någonsin som man kan delge ytterst privata och känsliga upplevelser. Och inte bli utsatt för påhopp, ironi, ”stick under bältet” eller andra obehagliga kommentarer. Jag känner mig bara bemött av värme, sympati och ärlighet. Jag tror nästan att alla här är en bunt änglar som bara vill väl och är snälla!

Varje gång jag går in och läser så blir jag glad trots att det är så mycket hemska upplevelser som vi vuxna barn har fått utstå.

Jag har också märkt lättnader i mitt bröst efter att fått sätta obehagliga upplevelser på pränt.

Tack Alla

Vad fick dig att hitta till vuxnabarn.nu just då när du först kom hit? Fanns det någon utlösande faktor, utlösande händelse eller utlösande insikt?

Mamma skammade mig i telefon en gång för mycket. Kroppen tog så mycket stryk för femtitusende gången så jag ville helt enkelt inte mer. Någon tipsade mig om detta forum och här är jag nu sedan ett knappt halvår tillbaka.

Vilken betydelse har vuxnabarn.nu haft för dig?

Det har varit livsavgörande.

Är det något speciellt som du skulle vilja lyfta fram som positivt?

Att så många vågar dela med sig av sin verklighet och att det finns så mycket av kunskap, omsorg och bekräftelse på detta forum. Det är som en kristall med många facetter. Det helar mig.

Vad är negativt eller mindre bra?

Kommer inte på något just nu. Önskar att bokprojektet som är på planeringsstadiet blir av så småningom eftersom jag vet vilken resurs en sådan bok skulle bli i många sammanhang. Men det är just ingen kritik mot forumet. Lite orolig är jag ibland för att alltför mycket arbete ligger på [moderatorn] – vill att det ska vara bra för alla och hålla i längden.

Vilka förväntningar hade du då du bestämde dig för att delta? Har förväntningarna infriats, eller blivit till något annat?

Känner stor tacksamhet. Hade inte förväntat mig att få så mycket hjälp och stöd som jag fått – och så mycket kul!

Skulle du rekommendera andra att delta här? Motivera gärna!

Ja! Värmen, ordningen och tillgängligheten som finns här är enastående. Alla i hela Sverige som vill kan vara med här. Man kan vara helt anonym! Och det kostar inget utöver internetkostnad. Det här är faktiskt en självhjälpsmetod av hög kvalité och med stor möjlighet till individuell anpassning. Ingen tidsbegränsning. Att kunna gå tillbaka i gamla trådar ger väldigt mycket. Så mycket kunskap och erfarenhet finns samlad här. Ett viktigt komplement till annan hjälp.

Finns det något du skulle vilja ändra på eller utveckla? I så fall vad?

Att bokprojektet kommer igång!

Har din tid här påverkat din hälsa på något sätt; fysiskt eller psykiskt? Gladare, öppnare, frimodigare, tryggare, självsäkrare, eller ledsnare och mer nedstämd, tröttare, ingen speciell skillnad etc?

Klokare och lugnare, det har jag blivit. Jag känner mig mindre ensam och har fått bättre självförtroende. Känner större tillförsikt inför framtiden.

Jag hittade det här forumet en kort tid efter att jag hade blivit pappa. Och det är ingen tillfällighet. Min kärlek till min pojke (som inte är jämförbar med någon annan kärlek i mitt liv) gjorde att många rent ‘intellektuella’ tankar som jag hade haft kring knepigheter i min uppväxt och hos min pappa landade på en mycket mer känslomässig nivå. Landade med ett brak. Så kändes det.

Jag fick ett starkare behov av att bearbeta de frågorna och sortera i röran. Det här forumet har varit till oerhört stor hjälp. En grundförutsättning är att forumet präglas av stor värme, respekt och ömsinthet, här vill jag ge särskild cred till [moderator/administratör] som har skapat denna miljö genom att ständigt föregå med gott exempel när det gäller att hålla en klok, stödjande och inkännande dialog, men även att som moderator vara beredd att dra en tydlig gräns mot övertramp (som inte har varit många men som förstås är omöjliga att undvika helt på ett rätt öppet forum).

Jag tror på ordet, det skrivna ordet i detta sammanhang, att det finns läkedom att hämta där när miljön är den rätta som i detta forum. Att nedteckna en erfarenhet i ord ger nya möjligheter att förhålla sig till den och i bästa fall att frigöra sig ifrån den. Det är som ett arkeologiskt arbete, att krafsa fram och frilägga olika beståndsdelar i ett sediment. När orden har frilagt en beståndsdel kan man hålla den framför sig och konstatera: Ja, detta är en viktig erfarenhet i mitt liv men jag är inte erfarenhetens fånge, jag kan studera den, ta fram den i ljuset, se vad den har gjort med mig och sedan återta kontrollen över den. Den ska inte bara vara en del av ett kaos, jag kan ta kontrollen.

Några beståndsdelar glöder fortfarande och är smärtsamma att hantera. Då har stödet från andra varit viktigt. För lärdom, för att få nya infallsvinklar men allra viktigast, för att inte vara ensam. Vi ska inte behöva vara ensamma när vi möter det som är det värsta i våra livshistorier. Där spelar forumet en viktig roll.

Jag har lärt mig mer om mig själv (en kunskap som är frigörande) och om världen sedan jag kom hit. Under resans gång har jag känt närheten från många starka, stimulerande och djupt beundransvärda människor. Det har varit helande, trösterikt, värmande och mycket, mycket mer som uttrycks bäst med en stor:

Statistik

Medlemmarna har också frivilligt fått svara på en omröstning på forumet där frågan ”Har din tid här på forumet påverkat din hälsa på något sätt?” ställdes. I omröstningen kan de välja att kryssa för max 10 av 45 olika känslostämningar och hälsotillstånd. Så här röstade medlemmarna (siffrorna nedan uppdaterade 2013-08-02 med färskare data):

21 personer svarade Insikt – Jag har fått större insikt.
15 personer svarade Gemenskap – Jag känner större gemenskap.
10 personer svarade Acceptans – Min förmåga till acceptans har ökat.
10 personer svarade Glädje – Jag känner mig gladare.
10 personer svarade Lugn – Jag är lugnare nuförtiden.
8 personer svarade Trygghet – Jag känner mig tryggare.
7 personer svarade Stolthet – Jag känner mig stoltare.
7 personer svarade Trivsel – Jag trivs bättre med livet.
6 personer svarade Altruism, empati, sympati – Jag ställer upp mer för andra nu. Jag har fått bättre empatiförmåga, eller jag känner oftare sympati.
6 personer svarade Optimism – Jag känner mig mer optimistisk.
6 personer svarade Självsäkerhet – Jag har blivit självsäkrare.
4 personer svarade Förälskelse, kärlek – Jag känner mig oftare förälskad eller kärleksfull.
3 personer svarade Lust, njutning – Jag känner mig mer lustfylld eller njutningsfull nuförtiden.
3 personer svarade Sentimentalitet – Jag känner mig mer sentimental.
3 personer svarade Tacksamhet – Jag känner oftare tacksamhet.
3 personer svarade Tillgivenhet – Jag känner oftare tillgivenhet.
2 personer svarade Arousal – Jag är mer agiterad, upprymd eller på helspänn nu än förr.
2 personer svarade Fysiskt frisk – Jag har blivit fysiskt friskare.
2 personer svarade Lycka – Jag känner mig lyckligare.
1 person svarade Affekt – Jag har fått värre humörsvängningar och befinner mig oftare i affekt.
1 person svarade Ambivalens – Jag känner mig mer ambivalent.
1 person svarade Nervositet – Jag känner mig mer nervös.
1 person svarade Vrede, ilska – Jag är argare nu än förr.
1 person svarade Ångest – Jag har fått mer ångest.
0/ingen svarade INGEN förändring – Det är INGEN SKILLNAD
0/ingen svarade Apati, passivitet – Jag är mer passiviserad eller apatisk.
0/ingen svarade Avund, svartsjuka – Mina tendenser till avund eller svartsjuka har ökat.
0/ingen svarade Blyghet – Jag känner mig oftare blyg.
0/ingen svarade Dysfori, nedstämdhet – Jag känner mig oftare nedstämd.
0/ingen svarade Frustration – Jag känner mig oftare frustrerad.
0/ingen svarade Fysiskt sjuk – Jag har blivit fysiskt sjukare.
0/ingen svarade Hat, antipati – Jag känner mig mer hatisk, eller jag känner större antipati.
0/ingen svarade Isolering, utanförskap – Jag känner mig mer isolerad. Min känsla av utanförskap är större.
0/ingen svarade Ledsenhet, sorg – Jag är oftare ledsen nuförtiden. Min sorgsenhet har ökat.
0/ingen svarade Osäkerhet – Jag känner mig osäkrare.
0/ingen svarade Pessimism – Jag känner mig mer pessimistisk.
0/ingen svarade Rädsla – Jag känner mig räddare.
0/ingen svarade Skam – Mina skamkänslor har blivit värre.
0/ingen svarade Skuld – Mina skuldkänslor har blivit värre.
0/ingen svarade Tomhet – Min känsla av tomhet har ökat.
0/ingen svarade Tristess – Livet känner mig tråkigare.
0/ingen svarade Trötthet – Jag känner mig tröttare.
0/ingen svarade Tvivel – Jag tvivlar oftare.
0/ingen svarade Utsatthet – Min känsla av utsatthet har ökat.
0/ingen svarade Ånger – Jag känner större ånger.

Forumet är numera stängt: Det stängde i augusti 2015!

 

Att ge varandra support

Att ge varandra support

© vuxnabarn.nu nov 2012
Du får kopiera denna text och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.

Liknande artiklar