Misstanke om att barn far illa

Om att göra en anmälan till Socialtjänsten

Vem ska anmäla?

Alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Uppmaningen gäller både allmänheten och de myndigheter och verksamheter som inte omfattas av anmälningsskyldigheten. Det innebär att den som anmäler kan vara en granne, vän eller släkting till den anmälan gäller. Uppmaningen att anmäla gäller både misstanke i och utanför hemmet.

Vissa yrkespersoner måste göra en anmälan om de i sitt yrke får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Detta gäller:

  1. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom (förskola, skola, polis),
  2. Andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården (oavsett om dessa verksamheter riktar sig till barn eller ej),
  3. Anställda i sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
  4. De som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänstens ansvarsområde.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sitt yrke får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för psykisk eller fysisk i hemmet.

Anmälningsskyldigheten är personlig, vilket innebär att den person inom verksamheten som fått kännedom om eller misstänker att ett barn far illa har personligt ansvar för att en anmälan görs. Den som har anmälningsskyldighet har även skyldighet att lämna sådana uppgifter till socialnämnden som kan ha betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Anmälningsskyldigheten gäller sådant som personen får kännedom om eller misstänker i sin verksamhet. Får den som, i sitt yrke, kännedom om eller misstänker att ett barn far illa som privatperson gäller istället rekommendationen att göra en anmälan, men det finns inget tvång.

Vad ska anmälas?

Oavsett orsak är det kännedom om eller misstanke om att ett barn far illa som ska eller bör anmälas till socialnämnden. Exempel på situationer där barn far illa är , fysisk eller , kränkningar, fysisk eller psykisk försummelse eller att det förekommer allvarliga relationsproblem mellan barnet och den övriga familjen. Att barn och unga far illa kan också bero på deras eget beteende, som exempelvis missbruk, kriminalitet och annat självdestruktivt beteende, eller för att de utsätts för , våld eller andra övergrepp från jämnåriga. Det är sedan socialtjänstens uppgift att avgöra allvaret i barnets situation.

Det finns möjlighet att konsultera socialtjänsten innan en anmälan görs. Man har då möjlighet att diskutera situationen och omständigheterna utan att barnets identitet avslöjas. Konsultationen kan då bli en vägledning i huruvida en anmälan bör upprättas eller ej.

Hur ska anmälan göras?

Det finns inga formella krav på hur en anmälan ska göras. Den kan göras skriftligt eller muntligt. JO har dock, i flera fall, påpekat att en anmälningsskyldig person bör upprätta en skriftlig anmälan med tanke på de ingripande åtgärder från socialnämnden som den kan medföra. JO har menat att anmälan, i brådskande fall, kan göras muntligt men att den sedan bör kompletteras skriftligen i efterhand.

Anmälan görs till socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet är bosatt. Är barnet familjehemsplacerat eller liknande, är det den placerande kommunen som är ansvarig. Om den som anmäler inte vet vem som ansvarar för barnet, kan socialtjänsten i den kommun där barnet vistas hjälpa till.

Kan den som anmäler vara anonym?

En privatperson kan göra en anmälan anonymt förutsatt att denne inte uppger sitt namn vid anmälningstillfället. Om personen uppger sitt namn är socialsekreteraren som tar emot anmälan skyldig att anteckna detta. Socialtjänsten kan aldrig garantera någon som har gjort en anmälan och uppgett sitt namn att vara anonym i förhållande till den person som anmälan gäller. Däremot ska en sekretessprövning göras innan uppgifter som kan röja en privatpersons identitet lämnas ut. Bestämmer socialtjänsten att uppgifterna inte ska lämnas ut, kan den som anmälan rör överklaga beslutet till domstol, som i sin tur får avgöra huruvida uppgifterna ska lämnas ut eller inte. Sekretesskydd utfärdas endast i fall där det kan antas att personen som gjort anmälan kommer att råka riktigt illa ut om dennes identitet röjs.

En person som är anmälningsskyldig kan aldrig lämna en anmälan anonymt och omfattas inte heller av sekretesskyddet.

Hjälp till barn som far illa

Vad händer sedan?

Socialtjänstens rekommendation är att socialnämnden informerar anmälaren om att anmälan har tagits emot och vem som har mottagit denna.

När en anmälan har tagits emot av socialnämnden, är denna skyldig att genast göra en sk skyddsbedömning, dvs en bedömning om barnet är i behov av omedelbart skydd. Skyddsbedömningen ska göras samma dag som anmälan kommit in. Kommer anmälan in sent, kan skyddsbedömningen senast göras dagen efter.

Efter att anmälan har kommit in, har socialnämnden 14 dagar på sig att besluta om huruvida en utredning ska startas eller ej. Tidsgränsen kan förlängas om det finns synnerliga skäl för det.

I de fall som anmälan har gjorts av en anmälningsskyldig person, bör socialnämnden erbjuda anmälaren, barnet och vårdnadshavaren ett möte, om det anses lämpligt med tanke på barnets bästa.

Om socialnämnden bedömer att anmälan innehåller information som kan leda till en åtgärd av nämnden, ska en utredning inledas utan dröjsmål. Sedan 2014-10-01 gäller följande:

När socialnämnden får kännedom om att ett barn kan ha

  • utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående, eller
  • bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående

ska nämnden utan dröjsmål inleda en utredning för att bedöma barnets behov av stöd och hjälp. Utredningen kan genomföras oberoende av vårdnadshavarens inställning. Om barnet flyttar till en annan kommun, är den socialnämnd som har pånörjat utredningen skyldig att slutföra denna och fatta beslut i ärendet. I vissa fall kan den nya kommunen ta över utredningen av ärendet.

Utredning och utfall

När socialnämnden inleder en utredning, ska den person som utredningen gäller underrättas omedelbart, om inte särskilda skäl talar emot det. Om barnet har två vårdnadshavare, ska båda underrättas oavsett om de bor tillsammans eller ej. Barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan och ska därför underrättas personligen. Yngre barn har också rätt till information när en åtgärd rör honom eller henne.

Huvudregeln är således att socialtjänsten ska informera de som berörs av utredningen direkt när utredningen inleds. Det finns dock vissa undantagsfall. Detta kan t ex. vara om en polisanmälan har gjorts p g a att man misstänker att ett brott har begåtts mot barnet av en närstående, och att polisen behöver hålla förhör innan föräldrarna informeras om misstanken. Det kan också vara så att barnet är väldigt oroligt och rädd inför att föräldrarna ska få vetskap om att det har berättat om missförhållandena. Man kan då behöva förbereda mötet extra väl och kanske träffa barnet fler gånger innan föräldrarna kontaktas.

Utredningen ska genomföras på ett sätt som inte åsamkar eller utsätter någon för onödig skada eller olägenhet. Utredningen ska inte heller göras mer omfattande än vad omständigheterna kräver. Socialnämnden får ta de kontakter som krävs för bedömningen av behovet av insatser.

När nämnden begär in uppgifter, ska handläggaren precisera så långt det är möjligt vilken typ av uppgift som avses. Om uppgiften har lämnats muntligt, bör nämnden kontrollera att den anteckning som har gjorts är korrekt. Personer som har anmälningsskyldighet har även skyldighet att lämna nämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen.

Socialnämnden ska bedriva utredningar av barns behov av skydd eller stöd skyndsamt. Utredningen ska vara avslutad inom senast 4 månader. Om det finns särskilda skäl får socialnämnden besluta om att förlänga utredningstiden. Sådana skäl kan exempelvis vara då en barnpsykiatrisk undersökning eller en polisutredning av övergrepp mot barn inte kan slutföras inom föreskriven tid.

I vissa fall avslutas utredningen utan någon insats. I andra fall kan det vara så att socialtjänsten bedömer att det finns behov av insatser, men att vårdnadshavaren motsätter sig dessa. I vissa fall kan barnet då få vård utan vårdnadshavarens samtycke, med stöd av lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga,

Det finns i vissa fall möjlighet för socialnämnden att besluta om uppföljning av barnets situation, trots att utredningen avslutats utan beslut om insats. Den får bara tillämpas i de fall då barnet, utan att förutsättningar för tvångsvård enligt LVU föreligger, har särskilt behov av nämndens stöd eller skydd men samtycke till sådan insats saknas. Ett syfte med uppföljningen är att socialnämnden ska kunna fortsätta att följa barnets förhållanden. Uppföljningen kan också innebära att socialtjänsten kan fortsätta ett motivationsarbete för att möjliggöra de insatser för barnet som nämnden anser nödvändiga. Möjligheten till uppföljning ska enbart tillämpas när det finns starka skäl för det.

Uppföljningen ska avslutas senast två månader från det att utredningen som gäller barnets behov av stöd och skydd har avslutats

Det finns olika typer av insatser som kan sättas in efter en utredning. Den vanligaste typen är öppna insatser för barn som bor kvar hemma, i form av t ex en kontaktperson, kontaktfamilj eller ett strukturerat öppenvårdsprogram. Stödet kan också vara riktat till föräldrarna. Det finns också insatser som innebär placering utanför det egna hemmet, som i familjehem eller i ett HVB. Barnets bästa ska styra.

Om barnet har två vårdnadshavare, varav bara den ena samtycker till en stödåtgärd för barnet, kan socialnämnden gå in och besluta att åtgärden ändå ska sättas in. Detta gäller exempelvis en psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen samt behandling i öppna vårdformer.

Kort sammanfattning

Konsultation: Om man är osäker på huruvida man bör göra en orosanmälan eller inte, kan man ringa och rådfråga socialtjänsten om detta, utan att uppge barnets identitet. Man kan då få svar på om man bör gå vidare och göra en orosanmälan eller inte. Detta gäller både för privatpersoner och för personer som, i sitt yrke, har skyldighet att orosanmäla misstanke om att ett barn far illa.

Orosanmälan, privatperson: Den som känner oro för ett barn uppmanas att anmäla detta omgående till socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet är bosatt. Det finns inga formella krav på hur en anmälan ska se ut. Anmälaren kan vara anonym, förutsatt att denne inte uppger sitt namn till den handläggare som tar emot anmälan. Uppger anmälaren sitt namn, är handläggaren skyldig att dokumentera detta. Socialtjänsten kan aldrig garantera någon som har uppgett sitt namn att vara anonym, även om personen i fråga skulle önska detta. Däremot kan socialtjänsten, efter att en sekretessprövning har gjorts, besluta om att personen som har gjort en anmälan ska få sekretesskydd. Detta sker bara om mycket starka skäl föreligger. Den person som anmälan berör kan överklaga ett sådant beslut till domstol, vilken i sin tur kan bedöma att uppgifter om vem som har gjort anmälan ska lämnas ut. Efter att anmälan har tagits emot, är det socialnämndens sak att utreda huruvida barnet är i behov av skydd eller stöd eller ej.

Det räcker således att misstänka att ett barn far illa, för att göra en anmälan. Resten är socialtjänstens sak.

Orosanmälan, yrkesverksam person med anmälningsskyldighet: Vid misstanke om att ett barn kan fara illa är yrkesverksamma personer med anmälningsskyldighet skyldiga att omedelbart göra en anmälan till socialtjänsten. Det finns inga formella krav på hur anmälan ska göras, men rekommendationen är att göra en skriftlig anmälan. Är det brådskande, kan en muntlig anmälan göras för att senare kompletteras med en skriftlig anmälan. En anmälan av en anmälningsskyldig person kan aldrig lämnas anonymt. En person med anmälningsskyldighet är även skyldig att lämna all den information som är av betydelse för utredningen.

Källa:
Socialstyrelsen, 2014. Anmäla oro för barn. Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare.

Texten är sammanställd av Moonchild augusti 2015

Share

Liknande artiklar