Sunda relationer präglas av ömsesidig respekt, rättvis fördelning och ömsesidigt förtroende. Sunda relationer bygger på tron att båda parter är jämlika och att makt och kontroll i relationen delas lika.
Några egenskaper hos en sund relation:
Respekt – att lyssna på varandra, värdera varandras åsikter och lyssna på ett icke-dömande sätt. Respekt handlar också om att försöka förstå och bekräfta den andres känslor.
Förtroende och stöd – att stödja varandras mål i livet, med respekt för varandras rätt att ha egna känslor, åsikter, vänner, aktiviteter och intressen. Det är att värdera partnern som individ.
Ärlighet och ansvar – att kommunicera öppet och sanningsenligt, att erkänna misstag och fel, att erkänna tidigare användning av våld och acceptera sitt eget ansvar.
Delat ansvar – att familjen eller paret tar beslut tillsammans och ömsesidigt kommer överens om en arbetsfördelning som är rättvis för båda parter. Att föräldrapar delar föräldraansvaret och fungerar som positiva, icke våldsamma förebilder för barnen.
Ekonomiskt partnerskap – att man i äktenskap och samboförhållanden tar ekonomiska beslut tillsammans och ser till båda parter gynnas av finansiella arrangemang.
Förhandling och rättvisa – att man är villig att kompromissa, acceptera förändring och söka ömsesidigt tillfredsställande lösningar på konflikter.
Icke-hotande beteende – att prata och agera på ett sätt som främjar båda parters känsla av säkerhet i relationen. Båda ska känna sig bekväma och trygga med att uttrycka sig själva och med att engagera sig i era dagliga aktiviteter.
Så… är din relation sund?
- Kan du säga vad du gillar eller beundrar hos din partner?
- Är din partner glad att du har andra vänner?
- Är din partner glad över dina prestationer och ambitioner?
- Frågar din partner efter, och respekterar, dina åsikter?
- Lyssnar hen verkligen på dig?
- Kan hen tala om sina känslor?
- Har din partner en bra relation med sin familj?
- Har hen har goda vänner?
- Har hen andra intressen förutom dig?
- Kan hen ta ansvar för sina handlingar utan att skylla sina misstag på andra?
- Respekterar din partner din rätt att fatta egna beslut som påverkar ditt eget liv?
- Är du och din partner vänner? Bästa vänner?
Om du svarade ”ja” de flesta av dessa frågor är du förmodligen inte i ett förhållande där det finns risk för destruktivitet. Om du svarat ”nej” på några, eller de flesta, av dessa frågor finns det en risk att du befinner dig i en destruktiv relation. Fortsätt med nästa uppsättning frågor.
Är din partner sund?
- När din partner blir arg, gör hen sönder eller kastar saker?
- Tappar din partner humöret lätt?
- Är din partner svartsjuk på dina vänner eller på din familj?
- Förväntar sig din partner att få veta var du har varit när du inte är med henom?
- Tror din partner att du är otrogen mot henom om du pratar med eller dansar med någon annan?
- Dricker din partner, eller ta droger, eller vräker i sig mat – nästan varje dag?
- Kan hen förlöjliga-, göra narr av-, eller sätta dig på plats?
- Tror din partner att det finns vissa situationer där det är okej för en man att slå en kvinna, eller en kvinna att slå en man – eller att män slår män, kvinnor slår kvinnor?
- Tycker du mindre om dig själv än vanligt när du har varit med din partner?
- Är du någonsin själv rädd för din partner?
Om du svarat ”ja” på frågorna i denna grupp bör du vara försiktig och tänka på din säkerhet.
Har du hälsosamma gränser?
Gränser är avgörande för en sund relation. Gränser klargör var Du slutar och var Jag börjar, vilka problem tillhör Dig och vilka problem tillhör Mig.
Vad är gränser? Precis som husägare drar fysiska linjer runt sin egendom, måste vi ställa mentala, fysiska, emotionella och andliga gränser för våra liv för att hjälpa oss att skilja vad som är vårt ansvar och vad som inte är det…
säger Dr Henry Cloud.
Var och en av oss har gränser, av vilka en del går outtalade, i många områden i våra liv. Vi sätter gränser när det gäller fysisk närhet och beröring, vilka ord som är acceptabla när vi blir tilltalade, ärlighet, emotionell närhet (till exempel hur mycket vi själva visar för andra). När en, eller båda personerna, i en relation har svårt med gränser, lider relationen.
Följande egenskaper visar på problem med att fastställa och upprätthålla gränser:
- Berättar allt.
- Pratar på en intim nivå redan vid det första mötet.
- Blir förälskad i en ny bekantskap.
- Blir förälskad i vem som helst som erbjuder stöd.
- Blir överväldigad/uppslukad av en person .
- Agerar på den första sexuella impulsen.
- Är sexuell för din partners skull, inte för din egen.
- Går emot personliga värderingar, eller rättigheter, för att behaga andra.
- Märker inte när någon invaderar dina gränser.
- Märker inte när någon annan visar olämpliga gränser.
- Accepterar mat, gåvor, beröring, eller sex som du inte känner dig bekväm med.
- Berör en person utan att fråga.
- Tillåter att någon annan att tar så mycket de kan, och kommer åt, från dig.
- Låter andra beskriva din verklighet.
- Låter andra definiera dig.
- Tror att andra kan förutse dina behov.
- Förväntar dig att andra ska uppfylla dina behov automatiskt.
- Faller ihop så att någon annan måste hand om dig.
Originaltext: Characteristics of Healthy Relationships
© Översättning av Rebellen och SvartaKatten 21 mar 2012
Du får kopiera denna översättning och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.
Riktigt bra insikter och tankeställare
Informationen kan säkert vara värdefull och nyttig. Tyvärr drunkar jag i användandet av ”hen” och ”henom” som irriterande nykonstruktioner som inte fyller någon funktion och som inte är korrekt svenska. Sorligt nog tappar texten därmed mycket trovärdighet.
Men kära värld.. Om dessa uttryck stör dig, läs i istället i ditt eget huvud ”honom/henne”, vilket är motsvarigheten till begreppet. Låt inte petitesser som HUR saker är sagt överskugga det som faktiskt ÄR sagt.
Karl Nilsson: Din mamma.
”Hen” och ”henom” skrevs till när texten översattes från engelska till svenska. Om det låter konstigt kan man väl bortse från det och fokusera på det man tycker låter vettigt istället för att haka upp sig på könsneutrala ord.
Det var jag som skrev hen och henom. Tycker det är kortare och mer praktiskt än att hela tiden skriva han/hon och honom/henne. Om man bara skriver ena könet, som t.ex. ”han” hela tiden så är det någon annan som stör sig på det istället.
En medlem tipsade som Språkrådets rekommendationer: ”Hur använder man hen?” http://www.sprakradet.se/12729
Jag använder tydligen inte hen på helt korrekt sätt, eller framförallt; jag skriver henom, och det är inte rekommenderat. Intressant info. Man lär sig nåt nytt varje dag.
Jag gillar att du använder Hen och tycker att trovärdigheten stärks av detta. Inte lätt att va en vit kränkt man som hakar upp sig på sånt. 😉
Fia- Word!!
Varför kalla någon som har en åsikt för kränkt och även poängtera könet på denne? Är det inte just det man önskar komma ifrån?
En del skriver tankeväckande texter, andra klagar på nåt som inte är relevant. Tex, nyss har man upptäckt banbrytande saker om universum. Mannen hade en redovisning där han använt ett typsnitt andra tyckte var barnsligt och valde att diskutera det istället
Som vanligt är det mest intressant att läsa hur man kan arbeta med sig själv! Hur ser MINA gränser ut? Hur känner JAG mig? Det här med jag-budskapet går inte att poäntera för ofta!! Det som skrämmer mig allra mest är att jag faktiskt inte ens märker när jag blir ordentligt kränkt… Jag kan ”känna” mig tilltufsad och ryta ifrån men bara när det är ganska obetydligt och uppenbart. När jag blir djupt kränkt stänger jag liksom av och ”fattar ingenting”. Autopiloten sätter på och jag beter mig till och med artigt tillbaka. Vi är konstiga varelser, vi människor.
Jag får rysningar av allt det här. Det värsta är för mig är lite liknande det som Majsan beskriver fast ändå annorlunda. Jag vet aldrig om det jag känner bara är orealistisk ångest som härstammar från något annat eller om det verkligen tillhör den aktuella situationen. Jag är ständigt rädd att jag inte ska kunna sätta ner foten, inte veta vart min gräns går. Om det finns flera starka perspektiv, med människors känslor och liv inblandade så vet jag aldrig vad jag själv tycker. Jag kan ha en stark åsikt men vet att om någon erbjuder en annan sanning och är övertygande så kommer jag tappa min egen bild. Det känns som om jag behöver ta manuella beslut kring gränser och åsikter där många andra har en automatisk funktion….
Majsan och MiaLi
Det är ju just det som är starka(ste?) signaler på när man inte vet, eller känner av förmågan att sätta sina gränser? Jag vet inte men något som fick upp mina ögon väldigt mycket var när jag bytte jobb till mitt första ”riktiga” jobb och hamnade i en miljö olik alla andra jag tidigare varit i, så byttes min syn på respekt och såg snabbt hur många gånger jag tidigare varit naiv och låtit andra ”ta vad de ville”, och utnyttja mig etc.. Det var på något sätt ett stort uppvaknande.
Jag vill säga att för mig stämmer era känslor med förvirringen som uppstår. Man kan inte sätta fingret på vad det är men man känner ett stort obehag och man kan känna att man har svårt att säga ifrån. Då har övertrampet redan begåtts. det här läget är det enligt mig bättre att då just då säga ifrån, även fast det inte sker på ett så snyggt sätt, så har man ändå sagt ifrån. Samtidigt undrar jag själv vad det är som gjort att jag inte förrän i vuxen ålder lärt att sätta min gränser bättre..
Kanske kan sammanfattas en del med att man också måste lära sig ”veta sitt eget värde” kram.