Överlevnadsmanual för dig som har en relation till en narcissistisk person:
Turn around…
- Lär dig så mycket du kan om narcissistisk personlighetsstörning (antisocial och borderline) och de strategier som människor med dessa störningar använder. Bland annat manipulation, lögner, känslomässig och ekonomisk utpressning, dubbla budskap, härskartekniker, projektion och mer eller mindre förtäckta hot.
- Sluta förklara dig och försvara dig mot lögner (”Tråkigt att du tror att… det här är vad jag tycker, vill, behöver, känner…”)
- Låt inte N, eller någon annan, inbilla dig att du har någon skuld eller att det är du som är störd (f ö N favoritstrategi, att skuldbelägga andra för ALLT och att projicera sina egna brister och dysfunktionella beteenden på andra)
- Ta till dig att det inte är ditt sätt att reagera som är onormalt, utan att det onormala är N sätt att agera.
- Ingenting du gör eller säger kan få N att förstå eller ändra sig, du har att göra med en störning – som du inte kan ”bota”.
- N kan inte ändra på sig även om han/hon säger sig vilja det. N anser inte att det är något fel på honom/henne.
- I detta fall är det ”eNs fel att två träter”, den andre försöker bara försvarar sig, ”överleva”. Det enda du kan påverka är att du väljer att sluta försvara dig och lämnar relationen, situationen eller arbetsplatsen. Blir du sen förföljd och trakasserad så är det ”bara” N som kränker dig, inte du själv.
- Bryt tystnaden (och isoleringen?) och tala med andra om misshandeln, ett nätverk av folk som ”vet” är ovärderligt. Du har inget att skämmas för även om N jobbat hårt för att få dig att tro det.
- Lär dig (först intellektuellt och sen känslomässigt) att du inte har någon skuld till den misshandel du utatts för, du är drabbad, PUNKT!
…walk away…
Koi Fish av Nick La, N.Design Studio
- Läs och lär dig så mycket du kan om trauma, kris, sorg och posttraumatisk stress.
- Återupplev relationen, i detalj, utifrån dina nya kunskaper och insikter.
- Ta bara hjälp av andra som kan lyssna och bekräftar dig, sunda vänner, stödgrupper och terapeuter som är kunniga på området. Fel bemötande kan förvärra situationen!
- Undvik att tänka ”jag borde ha insett/förstått/gjort…N är mästare i att manipulera och ljuga. Tänk istället ”nu förstår jag att/varför/hur…”
- Sluta leta efter det du förlorat. Det fanns aldrig! Du kommer aldrig att ”nå fram”, få en förklaring eller någon ursäkt – acceptera att det inte blir något avslut.
- N är inte intresserad av att reda ut konflikter. Det rör sig inte om några missförstånd utan om mer eller mindre medvetna manipulativa strategier.
- Det finns ett svar på frågan ”varför?” Du råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och var ett medel för N att få vad denne ville ha (makt, pengar, sex, familj, spänning, status, en position, en titel, en egendom…)
- Det kan vara bra att ta till sig att Dr Jekyll inte är den goda sidan. De är inte två, de är ett – partners in crime. Och om du är på väg att avslöja/avvisa Mr/Mrs Hyde så kommer N att använda alla medel för att försöka få dig på kroken igen.
…and never look back.
- Gå inte in i några diskussioner, det är N försök att dra in dig igen/behålla kontrollen. ”Never argue with an idiot. They’ll only drag you down to their level and beat you with experience.” En ärlig, ansvarsmedveten och välvillig person har inte en chans mot en lögnaktiv, manipulativ, skamlös och empatilös N.
- Reagera inte på provokationer i mail, sms eller brev. Måste du svara?! Om det krävs att du svarar, skriv ett svar och ”censurera” det (ta hjälp av en god vän) så att det blir kortfattat, formellt och objektivt innan du skickar det.
- Praktisera ”Ingen kontakt” – Get out, and stay out! Ta ut skilsmässa, avsluta alla relationer och alla affärer, säg upp dig, säg upp bekantskapen, gå ur föreningen, flytta, gör det som krävs för att skydda dig själv från fortsatta övergrepp, de kommer alltid som ett brev på posten förr eller senare.
- Lämna inte ut någon information om dig själv och ditt liv, N finner alltid på ett sätt att använda detta emot dig.
- Om nödvändigt/möjligt så se till att det finns ”vittnen” om du måste ha ett möte med N.
- Måste du ha kontakt med N, för att ni har gemensam vårdnad, så håll en mycket formell distans. Dokumentera om möjligt all kommunikation, förslagsvis via mail. Uppgörelser bör förhandlas fram, skrivas ner och undertecknas i närvaro av en utomstående oberoende person (försök behålla tålamod och lugn samt att presentera Win-Win scenarion).
- Om möjligt undvik vårdnadstvister. Undvik att gå in i konflikt (svara på projektioner) och komma med motanklagelser. Om N tvistar om enskild vårdnad så försök behålla lugn och tillit. Tänk långsiktigt och lägg energin på att visa vem som har barnets bästa för ögonen.
- Prata inte illa om den andre inför barnen. Det är barnmisshandel! (bekräfta barnets känslor ”objektivt” och samtala kring handling/beteende, inte person)
- När du kommit ut på andra sidan kan du börja titta på de saker du förhoppningsvis har lärt om andra och om dig själv. T ex att det finns folk som inte vill en väl och andra som lyfter en och bär en när man inte orkar själv om man tar mod till sig och ber om hjälp. Samt att du antagligen är för ”snäll”, mer värdefull och starkare än du trott.
- Du är en ”överlevare”, kanske ända sen barndomen, nu är det dags att LEVA!
- Den andre kanske inte släpper taget men du kan välja att göra det. Släpp taget!
- När du kan sluta ”skvallra” om narcissisten vet du att du äntligen är FRI! Att den personen inte stjäl någon energi alls från dig längre. Att du gått vidare även om han/hon aldrig gör det.
Just because they didn’t mean to hurt you doesn’t mean it didn’t hurt
Abstract Phoenix av Nick La, N.Design Studio
© Reloaded 2008
Du får kopiera denna text och använda dem i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.
![Cecilia Nebel har intervjuat personer som haft en relation till en narcissist – ett vuxet barn och en före detta make – samt Sveriges främsta experter inom ämnet […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2016/01/julia-lindemalm-sydsvenskan-36x36.jpg "Artikelserie om narcissism i Sydsvenskan"){kind=small}
![Alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Uppmaningen gäller både allmänheten och de myndigheter […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2015/08/hjalpa-barn-som-far-illa-36x36.jpg "Misstanke om att barn far illa"){kind=small}
![Hur hanterar människor svåra händelser som förändrar deras liv? Att mista någon man älskar, förlora jobbet, drabbas av en allvarlig sjukdom, terrorattacker och andra traumatiska händelser, är alla […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2013/10/sov-du-lilla-videung-2-36x36.jpg "Vägen till återhämtning"){kind=small}
![Jag har alltid sett livet som en trappa. Man utvecklas, tar ett steg, kommer längre ifrån det som har varit jobbigt. Nya svårigheter kan vänta efter trappans gång, […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2015/08/Skattkarta-1024x576-36x36.jpg "Livskartan"){kind=small}
![Många vänder sig hit för att hitta svar på frågor gällande att ha barn ihop med en narcissist och hur man som förälder bör agera när den andra […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2012/01/mommie-dearest-36x36.jpg "Barn med en narcissist? Här finns praktiska råd"){kind=small}
Hej
Är ihop med en kille som levt 16 år med en psykopat. dom har nu varit skilda i 2 år och vi har varit ihop i 1 år.
hon styr fortfarande honoms liv totalt och han vågar inte säga emot henne utan bara dansar med.
det har gått så långt så att vårt förhållande håller på att dö ut.
vi är vuxna och har båda barn. Han har tyvärr 3 st med sin tidigare fru, psykopaten.
Hur skall man få honom att fatta att han måste sätta stopp för att kunna gå vidare med sitt ”nya” liv.
Tror inte han törs säga emot henne…………
Jag är verkligen orolig. Finns det någon som har nåt råd.
Han förstår inte, eller vill inte förstå, vem och vad hon faktiskt är och han känner förmodligen någon skyldighet att hjälpa henne hålla upp hennes fasad. För Narcissisten är fasaden (hur hon uppfattas av omgivningen) livsviktig och om hon har manipulerat honom i 16 år, är det en lång och smärtsam väg för honom att ta sig ur hennes grepp, något han med all säkerhet är rädd för. Insatserna är i ert fall höga: hans och hennes gemensamma barn. Han måste sätta gränser för hans relation med henne (jag antar att han inte kan klippa banden helt då jag också antar att de har gemensam vårdnad om barnen?) och hålla benhårt på dessa gränser. Se till att göra en överenskommelse – på papper – om hur ni skall förhålla er till henne och hon till er. Först måste han dock inse (sluta förneka) hur hon påverkar eran relation till er själva och till era barn. Han måste inse att han inte är ansvarig för hur hon mår, det är bara hon som är det nu när de inte längre lever tillsammans. Det låter enkelt, men kompliceras av att det finns barn med i bilden och hur ni än gör, kommer de i kläm på något sätt. En sak till: Skydda barnen! Använd dem inte som slagträ mot den andra parten. Om de säger att ”mamma sade att…”, ”mamma vill…”, ”mamma tycker…”, lyssna på dem, fråga hur de känner sig, bekräfta deras känslor, men gör dem inte till budbärare. Säg inte ”tala om för mamma att…” eller motsvarande. Visa att eran kärlek till dem inte är villkorad av hur deras relation till sin mamma är.
Jag hoppas att ni finner styrka och en väg framåt. Eran relation är viktigare än hans gamla förhållande(n).
Hej allihop! Vill tacka så mycket för era texter. Har hjälpt mig otroligt mycket i min egna situation. Jag har äntligen fått de svar jag letat efter. Min mamma är som många här beskriver, känslokall, manipulerande och rent av vidrig, vill inte gå in på för djupa detaljer. Har i så många år försökt försvara henne men den enda jag sårat är mig själv. jag och min syster är överlevare till en hemsk människa. Vi har båda fått kämpa med både den ena och den andra diagnosen och hon har bara förvärrat situationen för oss. Säger nedlåtande saker till oss och andra för att lyfta upp sig själv mm. Vi bröt för något år sedan men min syster gjorde misstaget att ta upp kontakten och här sitter vi igen, sårade, skadade. Har bytt nummer nu och nu sätter vi ned foten igen. Denna människa ska inte skada oss något mer. Detta är så sjukt! Men tack alla som stöttat och hjälpt. Kram till er!
Hej!
Är 55 år och gav upp min mamma den 29/11. Narcissistisk mor, medberoende far och bror. Känns skönt och svårt. Vet inte hur jag ska hantera deras behov som åldringar. Glad för detta forum som äntligen kom i min väg. Ulrika
Ibland tar det verkligen tid, för vi vill verkligen inte inse vissa hemska saker om andra. Nu kan du med stor sannolikhet läka <3
Är 48 år och precis vaknat ur från min dvala, där jag nu förstått att jag levt min barndom med n narzistisk mamma och ett 28 årigt äktenskap med en narzistisk man… skönt / jobbigt att ha kommit fram till vad det är…då är har skuldbelagt mig själv hela tiden….aldrig varit bra nog någonting, få knivhugg i sidan då jag som jag tycker gjort ngt bra…men se, det ska jag ju inte tro….på rätt väg👍💖
Det är vad vi känner igen kära du. Det är lätt att hitta hem hos farliga partners för att det är det vi lärt oss om relationer sedan barnsben. Lev och återfå styrkan och kärleken till den du är!
Hur har det gått för dig? 😒
Förstår dig Ulrika, dock är jag endast 15 och lever med en narcissistisk mor, min pappa har varit medberoende under en lång tid men äntligen förstått att det han har gjort är fel, min bror är helt borta. Han hänger efter min mamma som en slav. Han är hennes så kallade ”favoritbarn”. Min mamma vet inte om att hon är en narcissist, jag är nämligen det så kallade svarta fåret som hon skäller på hela tiden. Jag funderar att bryta kontakten med henne så snart som möjligt då min pappa håller på med att leta efter en lägenhet så bara han och jag (samt min andra syster som också vaknat upp) kan flytta.
Hej! Är snart 40 och insett nyligen att min mamma är narcissist, hon har krävt att jag levt mitt liv helt som hon vill. Ingen egen vilja utan blivit hjärntvättad… när jag för 6 år sen lämnade min man som valde garaget istället för BB när jag skulle föda 7 v för tidigt. Lämnade min man sen 17 år och fick min egen mamma som fiende. Spred lögner om otrohet, hjälpte min fd man mer än mig, egen nyckel till hans hus osv. Hon spelade den hjälpsamma mormodern som lagar det hennes dotter gör fel. Idag lever jag med en ny man som är fantastisk, vilket min mamma hatar. Mitt senaste barn med min nya sambo ignorerar min mamma, ger julklappar bara till de två barnen med ex mannen.
Jag är helt trasig och slits med skuldkänslor och skam då min namna kräver att jag ska släppa mitt liv och ta hand om henne. Jag har markant tagit avstånd och hon blir nu mer hotfull. Trodde som barn att jag inte var värd något, fick skuld och skäll för allt även om jag inte ens varit närvarande. Min sambo häpnar över hur min mamma beter sig.
Jag är 47år och först nu känner jag en innerlig insikt om att min relation till min mor är skadlig för mig och min familj. Jag är empat och min mor narcissist… Ingen bra kombo… Anledningen till att det tagit så lång tid att ”jag suttit fast” i dessa klor är att jag inte ville göra henne ledsen… Även om hon gjort mig ledsen otaliga gånger utan att blinka. Hennes relation till min far är sådär.. De bråkar väldigt ofta och han är gladare när han inte är hemma, vilket jag förstår… Det är enligt henne alltid fel på någon annan.
Jag har två barn. Hon favoriserar min äldsta dotter. Hon visar och överbevisar för henne att allt hon gör kan hon så mycket bättre än mig. Hon lagar mycket godare mat, bäddar sängen bättre, städar bättre, är bättre läxstöd, kan barnuppfostran mycket bättre än mig… Ja.. Hon anser kunna allt bättre… Hon förminskar min roll som mor till mina barn.. En gång när min dotter blivit sjuk i feber och förkylning ville hon så gärna ta hand om henne så jag och min man inte behöver ta ledigt från jobb. Sjysst tyckte vi! Jag hälsade såklart på efter en dag. Jag blev glad att se min älskade dotter efter en tuff arbetsdag! Jag kramade om henne när jag kom dit. Min mor fällde genast en otäck kommentar! Hon sa: ” Man ska inte bara krama, man måste göra mer än så! Kramarna måste komma från hjärtat!” Detta var som en dolk i mitt hjärta! Jag som älskar min dotter mer än universum i storlek! När jag skulle hem kramade jag min dotter igen och märkte att hon var reserverad och tillbakadragen! Efter tre dagar hos min mor när dottern återvände hem, blev dottern förändrad! Dottern var likgiltig och känslokall… Annars i normala fall är hon en varm och livfull person som har nära till skratt! Jag och hennes pappa blev bekymrade. Vad har hänt?! Efter en längre stunds försök att lista fram vad det berodde på kom det fram… Mamma… sa hon… Är inte dina kramar äkta? Jag vet inte vad jag ska tro? DETTA GJORDE SÅÅ ONT att höra! Jag och hennes pappa pratade och pratade med henne.. Vi ville övertyga vår enorma kärlek till henne! Det är klart att våra kramar och mina kramar är så jätteäkta!! Min mor ville ta över rollen från mig som mamma! Fy så elakt! Jag och min man har bestämt oss att hon ALDRIG mer ska gå dit! Min mor hjärntvättar henne med en massa dynga och förgiftar tilliten till oss föräldrar! Nej, det är färdig manipulerat!
Så befriande skönt att läsa era berättelser. Har gått i långvariga terapier under många år för att hantera min uppväxt. Mamma kvalar in på både borderline och narcissist. Hon gifte sig dessutom med en manipulativ psykopat när hon kastat ut pappa. Känner när jag läser här att jag kommit ganska långt i min frigörelse men har en bit kvar – blir man nånsin färdig?
Står nu inför utmaningen att bygga nya sunda relationer med både vänner och kanske en kärleksrelation om jag vågar. Har börjat lyckas sortera ut vilka beteenden som är schyssta och sunda hos andra människor i relationer. Således sorterat ut vänner och kärleksrelationer som inte varit sunda, där jag blivit manipulerad, utnyttjad etc såsom ni andra beskriver här.
Det ger mig ångest och rädslor när jag ska börja lita på människor nu. Skräcken från alla övergrepp under uppväxten och fram till för sju år sedan då jag började göra mig fri sitter djupt i kroppen. Lär mig nu att ta emot människors vänlighet utan att genast känna mig skyldig att betala tillbaka på något sätt. Märker att jag reagerar med chock när mannen som jag kanske är på väg in i relation med faktiskt verkar vara genuint vänlig utan baktankar. Och jag som bara väntade på att Mr Hyde skulle visa sig…
Är 50+ och började min resa mot medvetenhet och frigörelse för 20 år sedan. Det har varit ett stort arbete med mig själv, stundtals i förvirring, därför är det skönt att hitta den här sidan där jag får de sista pusselbitarna. En strategi under dessa år har varit att ta ledigt ”ledigt” från relationer och det terapeutiska arbetet i perioder, t ex varit singel i sex år och känt att jag äntligen fått lugn och ro, behövde det. Men det är ju ingen lösning i längden att avstå vänskap och kärlek.
Tack för en bra sida och allas modiga sanna inlägg!
Separerade för drygt ett år sedan och inser hur skadad jag är. Vi har en 4-årig son som jag nu är rädd att han gör samma sak med! (?)
Ni med erfarenhet av narcissistiska partners och har barn ihop, är de lika mot barnen som mot er?
Vad kan jag göra?
Jag har ett barn med en psykopat kvinna som aldrig har haft längre förhållanden, hon försökte ha ihjäl mig genom att jag trodde jag var narcissist och hon fick mig nästan att begå självmord och gå till läkaren för att jag var narcissist (visste inte ens vad det var då), hon ville att jag skulle äta psykofarmaka som avtrubbade mig.
Tog 9 månader innan jag träffade mitt barn för 1a gången för hon flyttade långt från min ort till sin familj och jag fick själv ringa till socialen om att jag var pappan.
Hon försökte få mig sparkad från jobbet, utföra bedrägeri i miljonklassen, anklagade mig för misshandel psykisk/fysisk, jag är farlig för barn, jag hatar min familj, jag har inga vänner mm.
Gick ner 18kg på ca 5-6 veckor i slutet av relationen och i början lyckades hon vända min familj emot mig men när hennes mask trillade av så var det ingen vacker syn för jag har sett 5 olika personligheter med olika dialekter.
Jag har idag umgängesrätt till vårat gemensamma barn men det har varit en besvärlig process för jag har blivit stalkad/trakaserad online under lång tid.
Det som är skrämmande är att jag tror hon vill ha tillbaka mig, sedan alla ”flying monkeys” som hon rekryterar för att misshandla mig psykiskt, allt ifrån social tjänsten som rättsväsendet till riktigt störda människor som hon lär känna på kort tid och jag vet att några fått smaka på hennes medicin och när de kommer på att dom sprungit hennes ärenden då försvinner de antingen för att dom skämms eller för att de blivit lurade det vet jag inte.
Nu har ”vi” kommit in i en lugn period vart hon verkar samarbeta så hoppas jag slipper vända mig till en tingsrätt igen.
Jag låter henne bestämma mycket men hon sa det innan ”sköter du dig inte får du aldrig träffa ditt barn”.
”Du kommer aldrig träffa någon annan”
”Jag kommer förstöra ditt liv om du lämnar mig”
Hon har verkligen lyckats förstöra mycket men hoppas att det blir mer normalt nu även om jag inte vågar träffa henne om det inte är på en offentlig plats.
Jag ser rätt bra ut men har inte träffat någon ny efter det som hänt. Första tiden var man inte mogen nu känner man sig trasig för många är nog skeptiska till det jag varit med om och om jag förklarar så känns det som att jag försvarar mig inför den jag berättar det åt och jag tillhör inte den ”mesiga” personlighetstypen som blir misshandlad och ser inte ut som en person som skulle kunna bli misshandlad och att jag är en övervägande röd/grön personlighet hjälper inte. Räknas(räknades) som kvinnokarl men jag har fått riktiga problem för jag vet inte hur jag ska bete mig bland kvinnor som visar intresse och jag känner mig äcklig, otillräcklig, och förbrukad.
Det är otroligt svårt att inte brusa upp inför socialen/rättsväsendet när man blir anklagad för kränkande saker som jag aldrig under några omständigheter skulle göra.
Varje mening som hon säger är dubbla budskap som motsäger varandra ex ”hur har hen sovit?” ”Mycket mardrömmar men hen har sovit bra” är bara ett ex.
När vi bodde med varandra så flyttade hon runt saker som nycklar och förnekade det när jag sökte dom.
Ett till exempel Jag tog ut soporna men hon sa ”men dom tog jag ut tidigare”
Det är inte förrän efter att relationen är slut som man känner hur lättlurad man kan vara så att man tvivlar på sitt förstånd.
Jag älskar verkligen mitt barn så jag kan inte ge upp hen och jag hoppas att hen kommer få ett så normalt liv man kan få för hen har inte valt sina föräldrar.
Men jag upplever det som att man blir straffad en gång till av samhället och speciellt av kvinnor som frågar varför man har barn på annan ort och varför jag inte har hen mer.
Jag har inga foton på mitt barn före 7 månaders ålder och vet inte hur hen såg ut då, många som kanske säger att det bara är att be om foton men det är inte värt risken anser jag för hon gillar att bestraffa mig om hon vet att jag vill ha något.
Jag har använt mig av ”Grey rock” och tror det fungerar delvis för det är nu över 6 månader sedan hon försökt med något jag vet.
Kan tillägga att hon alltid flyttat runt i Sverige med jämna mellanrum innan barnet qoch jag vet varför idag.
Några fler projiceringar som vederbörande använde sig av ”Jag är inte din fiende” när jag frågade om hon ville hjälpa mig med tvätten.
”Det är bara i ditt huvud”
” Det har jag aldrig sagt” var en klassiker
Jag tror att många som läser det aldrig skulle kunna tro om ni sett mig eller vetat vem jag är att jag skulle vara ett ”offer”, jag är övertygad om att jag ser ut som förövaren vid en första anblick speciellt bredvid ”ängeln”.
Om ni någon gång hör skvaller var kritiska, jag sväljer visserligen mycket med hull och hår men skulle aldrig mobba någon eller psyka någon i den omfattning som folk har gjort mot mig utan att ens veta vem jag är.
Jag hade kunnat skriva ännu mer osannolika och otroliga saker men är rädd för att hon ska läsa det jag skrivit för det kommer bli allvarliga konsekvenser för mig. Jag vet att hon läser om narcissism/psykopati på nätet och vill inte att hon ska kunna gissa att det är jag.
Tack för ordet men psykopater är ett stort problem i samhället och att de har ensam vårdnad så lätt skrämmer mig. Jag har en stor släkt och många vänner utan dom hade hon krossat mig och jag hade inte skrivit det här stycket.
Jag är dock försiktig optimist att jag och mitt barn kommer ha en bra relation med tanke på omständigheterna och jag hoppas jag hittar en kvinna som vill ha mig trots att jag är ”skadat godds”
Tack för en informativ, välformulerad sajt som täcker det mesta.
Min situation är overkligt plågsam.
Dysfunktionella grannar har i åtta års tid förtalat mig, misshandlat mig både psykiskt och fysiskt, satt i system att genom lögner och manipulationer få polis och socialtjänst till mitt hus, 14 ggr sedan 2011. Varje gång ska jag tvångsomhändertas för psykiatrisk vård, de använder sig av att jag hela mitt vuxna liv haft återkommande depressioner och lever ensam, har inga vittnen eller anhöriga som beskydd. De finner mycket glädje och gemenskap i denna nästan huvudsakliga sysselsättning. När de lyckades få mig till akutpsyk med hjälp av polis konstaterades bara att det inte var något fel på mig förutom depression. De gör ständiga polisanmälningar av mig, höjden av den verksamheten var en organiserad grupp-polisanmälan där det hävdades att jag ofredade dem ! Lades ner naturligtvis, men det verkar inte vara målet som är det viktiga utan den ångestbefriande projicerande vägen dit. Inser att det enda är att flytta men är för trött och deprimerad för det. Har även utvecklat PTSD pga trakasserierna. Kan inte ta till mig vidden av det hela, skulle gå under då, använder mig av tillfällig förträngning för att överleva.
Medvetenhet om vad jag är utsatt för hjälper mycket. Tack igen för eran stödjande och stärkande sajt.
Eva
Det låter helt fruktansvärt! Om man är utsatt för återkommande våld (psykiskt eller fysiskt) kan det bli svårt att komma ihåg allt på grund av dissociation (man ”förtränger”, som du skriver). Skulle därför råda dig att börja skriva dagbok, begära ut dina journaler och annan dokumentation från alla ställen och samla detta i ett arkiv att ha som stöd för minnet. Sedan göra en polisanmälan för varje gång något händer. Men stöd för minnet kan behövas bara för din egen skull också, även om du inte gör polisanmälningar. Man kan även t.ex. samla sina telefonspecifikationer och införa som rutin att alltid begära att få ringa upp den som ringer, så finns det specificerat exakt vem man pratat med och när. Du kan ha stor nytta av detta i framtiden, när du orkar ta itu med det som hänt och läka. Du kan låta din webbläsare spara hela din surfhistorik. Spara allt e-post… Ja, det finns mycket man kan arkivera och ha som stöd för minnet senare. Önskar själv jag hade gjort det, så därför tipsar jag om det. Hoppas verkligen att du blir lämnad ifred inom det snaraste!
Tack för din kommentar, Katten.
Jag gör mitt bästa med dokumentation, insåg vikten av det efter några år.
Bra även om andra läser och också blir påminda om det. Har faktiskt gått så långt som att blogga om det, skriva om mina upplevelser så andra också kan läsa. Får naturligtvis mycket skit för det men det har ändå varit värt det.
De flesta här pratar om anhöriga som manipulerar, tänker ofta vilken tur att jag kan sätta upp murar mot de här människorna, arbeta på att inte ha med dem att göra överhuvudtaget. Man får försöka se positiva aspekter även i det mörkaste.
Jag önskar alla på sajten sinnesfrid.
Åh gud vad jag lider med er alla härinne.. anade inte att det här var ett så stort fenomen! I stort sett ”alla” mer eller mindre verkar ha en N i sin närhet eller haft ett ex som varit sån.. har själv en moster som är det, som förstört mitt liv sen jag var liten och förtärt alla i familjen med sitt hat och förakt. Gett mostern flera chanser då jag vill tro att det finns något gott innerst inne (empat själv) men blir hela tiden besviken. Har även haft flera förhållanden med såna, är väl så att jag söker mig till dem då jag blivit beroende av deras beteende då det är allt jag vet om.. och har nu två barn med en.. känner mig som att jag levt så länge med deras beteende att jag själv har blivit empatistörd. Jag har ADHD diagnos och kan ha svårt att ta in och förstå vad andra säger, i min egen värld. Men känns som att jag omedvetet blir smittad av arrogansen fast jag inte vill det.. man blir som man umgås? Jag vill inte bli förgiftad, men det är ju så lätt att ta allt N säger som sanningen och man blir som den personen (gör om sig) för att tillfredsställa personen.. det är så sjukt.. jag vill inte förlora mig själv, min identitet och sanning för att göra nån annan nöjd!? Det är ju så man blir personlighetskluven på kuppen! Tvingas leva som en annan persons lögn är sanningen fast man vet att det är lögn.. men man lurar sig själv att det inte är så illa och ibland tror man faktiskt att man kanske såg fel.
Hur tusan ska man slå sig fri? Hur tusan ska man kunna återhämta sig när man hela tiden söker dessa som kan fortsätta slå på en för att man blivit van vid det? Hur ska man kunna börja lita på folk igen? Och när man har två små ihop och N jämt och ständigt hotar att ta dem ifrån dig om du bråkar med personen det minsta? För N är betydligt mer erfaren i rätten än du och vinner på 3 sekunder, har bättre advokat, kan snacka osv osv och du är bara en liten förvirrad lort med dålig hälsa.. och jag kan inte riskera att förlora mina barn, för dem är allt jag har.. och med sviktande hälsa och dåligt nätverk så behöver jag hjälp med de små.. men undrar ju hur det ska bli när de växer upp, och kan inte utsätta dem för våra bråk.. psyket har tagit stryk av allt kaos så det är både utmattningssyndrom och kroniska smärtor inblandat i soppan.. och det suger sån energi.. samtidigt vet jag att N har det inte lätt pga livshotande sjukdomar och troligen sinnesförvirring..
Vad gör man? Härdar? Blir starkare?
Styrka och kärlek till er alla därute och tack för en bra sida!
Mvh ”skadat vilt – skjut inte”
Läs på om att gå Grey rock gentemot människor som stjäl din energi och för att inte riskera dina barn. Det finns mycket skrivet om den metoden. Krävs mycket övning men du kommer långsamt att märka förändringar. Hoppas det kan hjälpa.
Hej
Är i akut hjälp för behandling i Sverige för emotinolal abuse.är väldigt missförståd i vården och är på liv och död .Tog ett självmordsförsök och rädd för mitt liv .måste ha rätt terapi men hittar ingen .vet ni något i Malmö Sverige.
Hur har det gått för dig ?
Jag har levt i 4år (lever tyvärr fortfarande ) med en narcisstist fru. Hon har lyckats få mig bort från vänner och familj. Alla har enligt henne alltid sagt något om henne eller hennes familj och är elaka mot henne. Senaste tiden har hon även fått utbrott mot min 2åring, skrik, kasta saker och svordomar osv. När barnet då har sökt tröst hos mig har hon blivit agressiv mot mig för att jag tröstar barnet och inte hjälper med uppfostran men det är ju inte konstigt för att min mamma inte har uppfostrat mig enligt N. ALLT som jag gör är alltid fel och jag gör aldrig något för min fru och mina barn enligt N. Mitt liv består sedan 2år av att jag vaknar 6.00 tar ner barnen, klä på de, matar de frukost och kör de till förskolan. Sedan kommer hem 16.30 från jobbet och tar över barnen så hon kan gå ut för att besöka hennes mamma som det alltid är så synd om. Men jag får ändå bara höra förnedringar och hur fel allt är som jag gör. Jag började tvivla på mig själv då jag alltid har fått höra att jag är för snäll mot allt och alla. Ett annat exempel är att min bror som var den viktigaste personen i mitt liv gick plötsligt bort för 2år sedan, jag mådde verkligen dåligt men enligt N så överdrev jag och det var mer synd om henne för att hennes syster blev gravid oplanerat och det betyder att hon inte får hjälp med barnen som hon ville. Varje gång jag mådde dåligt sa hon att jag är en dålig pappa som inte kan fokusera på sitt nyfödda barn och att jag bara brydde mig om min brors barn. Varje gång jag bara sa hej till hans barn, kom jag hem och helvetet bröt loss. Jag kan inte komunicera med N för att jag får aldrig ha rätt, det kan till o med gälla inom min profession som jag verkligen är duktig på. Om N märker att jag har rätt blir det bråk och skäll att jag aldrig lyssnar på henne osv. Jag har gått runt och funderat på skilsmässa i några veckor nu men hittar inte modet. Jag har trots allt 2 barn med henne som är 2 och 1 år gamla. Jag vet inte vidare. Har anförtrott mig för en vän och han säger lämna så snabbt som möjligt för att ingen i din bekantskapskrets känner igen dig längre.