Hur skyddar man sig? Medlemmarna berättar

Kategori: Terapi och självhjälp

Narcissisten är gränslös. Denne har inga normala gränser för någon eller något. Du kan jobba ihjäl dig, utan att denne blir nöjd. Du kan försöka gå denne till mötes, men når aldrig fram. Du kan försöka vara till lags på alla sätt, men det är aldrig gott nog. Han eller hon kan bryta mot sociala regler och moral på ett sätt du själv aldrig ens skulle föreställa dig att kunna göra. Därför:

Sätt gränser! Bestäm i förväg var dina gränser går. Utveckla en personlig policy. Narcissisten försöker hela tiden, och gång på gång, komma ett steg längre och över din gräns. Var konsekvent: Hit men inte längre! Gränsdragandet mot en narcissistisk person är som ett evighetsprojekt.

Peka med hela handen, säg nej, gå inte in i diskussioner utan upprepa endast ditt nej och din ståndpunkt, ditt beslut. Därefter; avlägsna dig ur situationen. Som redan nämnts kommer du aldrig att kunna ”vinna” en diskussion med en narcissistisk person. Ni kommer heller inte att kunna komma till någon konsensus, något avslut, eller till någon hållbar ömsesidig överenskommelse.

Olika strategier för skydd i vardagen

Låt ingen nedvärdera dig. Sätt en skarp gräns mot sådant. Sätt upp en tjock mur mot nedvärderingar. Ifrågasätt nedlåtande kommentarer, oavsett om släkten m.fl. är samlade. Avlägsna dig från ohälsosamma situationer där du blir nedvärderad.

Synliggör: Be den nedvärderande personen utveckla resonemanget. Fråga: Hur tänker du? Vad menar du? Sammanfatta det de säger och fråga om du förstått rätt? Detta är ett sätt att synliggöra den ofta förekommande subtila nedvärderingen, vilken annars kan vara svår att bemöta.

Nedvärdering by proxy: Gå inte på när den narcissistiska personen berättar historier med nedlåtande kommentarer om andra, när du märker att egentligen talar de om dig i förklädda ord. T.ex. om du gått upp i vikt, så säger narcissisten: ”Tänk att tänk vad Karin gått upp så i vikt! Alla talar om detta. Jag tycker det är hemskt att hon äter på detta sätt. Det är så gräsligt!” Du vet att egentligen är det dig hon/han pratar om, med använder Karin som stand-in. Försvara Karin mot detta förtal! Det är ju dig själv du då försvarar indirekt. Då biter det inte så hårt. Då är det lättare att släppa sen. Du har stått upp för dig själv.

Nedvärdera inte dig själv heller. Ta inte över mammas eller pappas roll som nedvärderare av dig själv. Pass upp på att inte mammas eller pappas nedvärderande röst från det förgångna lever vidare i dig så att du trycker ner dig själv.

Vid samtal, t.ex. i telefon, kan det vara bra att ha undanflykter till hands när den narcissistiska personens ego-prat och självömkan blir övermäktigt: ”Oj, det kokar över på spisen! Jag måste lägga på”. Du kan inte fylla det tomma hålet hos narcissisten. Denne drar med dig ner i stället, så försök att avbryta. Att byta samtalsämne, föra över fokus på något neutralt, kan också fungera: ”Jag ser en kråka där ute. Tänk vad länge sen jag såg en kråka!”

Att ignorera den narcissistiska personen kan också vara ett bra skydd. Ge noll respons. Vänd ryggen till. ”Hör inte”. Gå.

Kommunikation och överenskommelser som måste ske, ska ske skriftligen. Använd dig av e-mail, brev, kvitton och skrivna avtal/kontrakt vid kommunikation och överenskommelser. Narcissistens ord och handslag är ingenting värt, utan i morgon kan denne påstå precis tvärt om mot vad som sas idag.

Utgå från att den narcissistiska personen inte tänker som du. Försök dig inte på att förstå personens beteende utifrån dina egna personliga erfarenheter och ditt eget tänkesätt.

Spela inte med

Ta vad den narcissistiska personen säger med en stor nypa salt. Lyssna inte när den narcissistiska personen talar illa om någon annan. Om du märker att andra blir illa behandlade och baktalade, räkna med att du själv kommer att bli behandlad likadant, vad det lider. Tro inte att du på något sätt har immunitet, eller är undantagen och annorlunda.

Fall aldrig till föga och ställ dig på narcissistens sida i sammanhang där andra tagit avstånd (t.ex. arbetsplatser). Narcissisten kommer inte att tacka dig för ditt stöd, utan suga ut din energi och allt annat du har, som en vampyr, och sen kasta dig ”på sopbacken”.

Lyd inte. Köp inte att den narcissistiska personen säger åt dig vad du ska göra eller inte göra i bestämd eller hotfull ton. Om han eller hon ringer för att ge dig order och detaljstyra, lägg på! Invaderar han eller hon ditt hem och ska börja möblera om, mota narcissisten på dörren! Försöker han eller hon ge dig order om vilka val du ska göra i livet, ignorera och välj själv istället.

”Själviskhet är inte att leva det liv man själv vill leva.
Nej, själviskhet är att tvinga någon annan att göra det”
~ Oscar Wilde

Utbilda dig

Lär dig så mycket kan om destruktiva narcissistiska mönster, narcissism, aggressivt beteende, härskartekniker, mobbning och emotionell misshandel på det sätt som passar dig och med de definitioner som känns rätt för dig. Målet med din utbildning är att du ska känna igen och förstå vad som händer i olika situationer med narcissisten, istället för att bli förvirrad, lamslagen och full av självtvivel.

© SvartaKatten och vuxnabarn.nu 2011
Du får kopiera denna text och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.

Liknande artiklar

Sidor: 1 2

35 Comments

Svara

ho

2012-05-18 2:47

Det är bra saker som skrivs här, men det skrivs som om den narcissistiske hade en mycket stark självkänsla – ja, rentav som om den vore en psykopat.
Men så är det ju inte – vad jag förstår har en narcissist utomordentligt dålig självkänsla, men slår undan det, och anammar istället diverse maktbeteenden.
En narcissist bryter ju ihop av sorg över att dess makt inte är så stor som den ”borde vara”. Det skulle aldrig en psykopat göra.
- Svara
  
  Chrisitna
  
  2013-01-26 18:41
  
  Instämmer. Har ofta tänkt att ”min narcisist” inte klarar av en smula av den behandling han ger mig.
  - Svara
    
    Victoria
    
    2013-05-28 7:14
    
    Jag håller med er i det ni skriver, narcissisten skulle aldrig klara av den behandling de ger andra. Narcissisten har obearbetade trauman från sin barndom som den istället för att lösa, projicerar över på sin omgivning för att lätta på smärtan.
    Här är faran med att missuppfatta detta och hantera det som när man hanterar en människa som klarar av att se inåt sig själv och arbeta med sina problem. Normalt sett är det ett stöd att försöka förstå och hjälpa denna människa medan om man gör det med en narcissist så är man snart socialt manipulerad och nedbruten. Man kan alltså inte hantera narcissisten som en annan människa som har dåligt självförtroende för att narcissisten vill inte jobba med sig själv, problemet ligger hos alla andra hela tiden.
- Svara
  
  Lena Holmström
  
  2013-07-28 14:44
  
  Det är viktigt att känna till att en narcissist inte per automatik är psykopat, men att en psykopat alltid är en narcissist och dessutom sociopat!
  Lena
- Svara
  
  PER ANDERSSON
  
  2013-09-26 7:20
  
  Alla psykopater har narcissistisk personlighetsstörning sen är frågan bara.
  Viket som är övervägande,dom är som Kameleonter.Den lilla sorg dom nu känner
  går snart över till att hämnd. Vilken kan vara väldigt sofistikerad och grym .
  Sorgen varar aldrig länge,men hämnden desto längre.Tror det är deras sätt att njuta.Genom att krossa och härska,för känslor vet dom inte vad det är.Sånt läser de bara om ock kopierar socialt beteende men känna empati eller sympati,måste dom kolla i ordboken vad det betyder.Innan dom kan genomföra det,fast utan medkänsla,
  
  BETRAKTAREN NU MERA.
Svara

Mira

2013-08-29 10:11

Tack för tipsen! Men vad gör man åt det att man aldrig blir av med dem? Jag vill få slut på det en gång för alla. Jag tror att de är medvetna om vad de gör men inte på det sätt vi tror och inte på det sätt vi är medvetna. De saknar vanligt jagmedvetande. De saknar ett hormon eller nån signalsubstans och de relaterar inte på samma sätt som andra. För de har ju ALDRIG FEL . Och för att kunna leva i den tron måste man sakna något. Jag tror att däri ligger en hemlighet. De har helt enkelt inte något jag.
Och därför kan man inte vinna mot dem. Det finns inget att vinna mot. Deras brister skapar en illussion om att man är i strid med dem. Men där finns inget!
Det gör det hela komplicerat och läskigt, då de kan göra vad som helst i
princip eftersom de aldrig känner dåligt samvete utan bara kör på som en ångvält.
Svara

Anonym

2014-12-18 14:14

Har tänkt på det där med barndomstrauman, och att det är ganska hemskt att genomlida något många vuxna måste kämpa med att klara av redan som barn, men också att sedan hållas misstänkt som narcissist och liknande – i själva verket är det ju personer med en sådan ”svaghet” som äkta narcissister ofta ger sig på. Jag tänker att erfarna personer kanske lättare känner igen en fara, än genomtrygga människor som vill tro det bästa om alla omkring, och att den som ser en potentiell narcissist/psykopat för vad han/hon är också ligger mer risigt till, och då också för projiceringar av typen att just deras erfarenhet – barndomstrauma och liknande – bevisar att projektionen har sanningsvärde och fungerar som ett skydd för den störda personen. Kan det ligga något i det?
Svara

Lee Gorringe

2017-07-01 7:36

Så lärorikt att läsa ovanstående. Samtidigt hisnar jag över insikten jag får och som jag faktiskt alltid haft men inte vågat lita på.
Jag växte upp med två narcissistiska föräldrar. Jag slängdes som en liten tennisboll mellan deras behov som jag skulle tillfredsställa. Jag visste redan som liten att något var väldigt fel men jag var som barn är beroende och kunde inte verbalisera vad som hände. När jag kom in i puberteten började min far se mig som ett sexuellt objekt och försökte vid otaliga tillfällen att röra vid mig sexuellt. Min mor lyfte aldrig ett finger mot detta. Kände kanske att då slapp hon.
Jag flyttade utomlands men naturligtvis hade jag min barndoms fasor inom mig. Drogs till män med narcissistiska personligheter. Gifte mig tom med en narcissist. Jag visste inget annat och relationerna med dessa män kändes bekanta.
Han dog i unga år. Var lämnad med tre små barn. Barnen är nu vuxna och har mer och mer visat på narcissistiska beteenden. Känns ibland som om jag är indragen i evig häxdans som aldrig tar slut. Har sex barnbarn som jag, utom i tre fall, ser narcissistiska drag hos. Nu på ålderns höst kan jag äntligen, på grund av information och stöd hålla mitt avstånd. Känslor av ensamhet drabbar mig ibland när jag inser att jag med illusioner av dessa närstående personer, naturligtvis för att undvika smärta och besvikelse. Jag håller på och lär mig att se mig som jag är inte som jag blev sedd av ’dom’. Jag är rätt nöjd med mig själv trots allt. Ju större avstånd jag skapar mellan mig och ’dom’ ju bättre mår jag. Men det har tagit nästan ett helt liv. Jag är nu väldigt beslutsam i att resterande år är mina att göra med vad jag vill. Ibland tänker jag ’det är själva fan att det skulle behöva ta ett helt liv att nå dit jag är idag. Mitt råd till med en liknande historia – sök information och stöd hos kunniga. Känn att ni förtjäna att gott och friskt liv. Lämna det störda och sjuka bakom er och lär er känna igen ’trouble’.
Lycka till
Svara

Helena D.

2017-12-23 9:18

God Narcissistfri jul.
Jag är en kvinna på 35+ år som för första gången i mitt liv inte firar jul med min familj som är dysfunktionell full av psykisk sjukdom och där jag gått igenom en massa psykisk misshandel ibland också med fysiska slag. Min mamma är narcissist, tycker synd om sig själv och är empatistörd. Som ung misshandlade hon mig psykiskt , spottade på mig …vet inte om hon är borderline också….hon upphöjde mig till så duktig och fin flicka för att sedan håna, kränka mig ja man kan inte skriva en roman här tyvärr. Jag var hennes ”kamrat” barnvakt, städare….för att sedan vara helt värdelös. För att inte tala om att hon inte tålde kritik. Detta efter flera års misshandel och terror av vår far, så trädde hon in och misshandlade mig också efter skilsmässan. För att inte tala om mina syskon där har jag också blivit som vuxen terroriserad och slagen, min syster är troligen fullfjädrad narcissist och mycket värre empatilös än min mor.
Den här julen spenderar jag ensam och det är det härligaste jag gjort. Det finns alltid en bild av att de som spenderar julen ensamma behöver någon slags tröst eller lider , men jag känner mig fri och lycklig. Hade jag velat spendera julen med någon hade jag funnit en vän eller hittat på något. Julen kommer att spenderas med god mat, promenader, meditation, yoga och bakning. Jag hade chansen att besöka min sambos familj men tackade nej. Tyvärr har min sambo en liknande mamma troligen borderline, så orkar inte med henne heller, dock är hon inte på samma sätt som min mamma men ändå mkt jobbig. Problemet med sådana här människor är att de fastnat i 5-års åldern. Min mamma vill att vi ska vara som förut och pratar på tlf, men för mig är det slut efter en kris vi hade i familjen där ett barn lider ,där min mamma återigen tycker synd om sig själv ej om barn-precis som barnets mor- min syster. Där kan jag inte heller återge allt det blir en lång roman och dessutom vill jag inte ge ut för mycket detaljer. Efter över 30 år släpper jag äntligen taget och blir fri från ett helvetes liv och barndom med en störd familj. Har du släppt taget? Vågar du bli fri? GOD NARCISSISTFRI JUL!