Överlevnadsmanual för dig som har en relation till en narcissistisk person:
Turn around…
- Lär dig så mycket du kan om narcissistisk personlighetsstörning (antisocial och borderline) och de strategier som människor med dessa störningar använder. Bland annat manipulation, lögner, känslomässig och ekonomisk utpressning, dubbla budskap, härskartekniker, projektion och mer eller mindre förtäckta hot.
- Sluta förklara dig och försvara dig mot lögner (”Tråkigt att du tror att… det här är vad jag tycker, vill, behöver, känner…”)
- Låt inte N, eller någon annan, inbilla dig att du har någon skuld eller att det är du som är störd (f ö N favoritstrategi, att skuldbelägga andra för ALLT och att projicera sina egna brister och dysfunktionella beteenden på andra)
- Ta till dig att det inte är ditt sätt att reagera som är onormalt, utan att det onormala är N sätt att agera.
- Ingenting du gör eller säger kan få N att förstå eller ändra sig, du har att göra med en störning – som du inte kan ”bota”.
- N kan inte ändra på sig även om han/hon säger sig vilja det. N anser inte att det är något fel på honom/henne.
- I detta fall är det ”eNs fel att två träter”, den andre försöker bara försvarar sig, ”överleva”. Det enda du kan påverka är att du väljer att sluta försvara dig och lämnar relationen, situationen eller arbetsplatsen. Blir du sen förföljd och trakasserad så är det ”bara” N som kränker dig, inte du själv.
- Bryt tystnaden (och isoleringen?) och tala med andra om misshandeln, ett nätverk av folk som ”vet” är ovärderligt. Du har inget att skämmas för även om N jobbat hårt för att få dig att tro det.
- Lär dig (först intellektuellt och sen känslomässigt) att du inte har någon skuld till den misshandel du utatts för, du är drabbad, PUNKT!
…walk away…
Koi Fish av Nick La, N.Design Studio
- Läs och lär dig så mycket du kan om trauma, kris, sorg och posttraumatisk stress.
- Återupplev relationen, i detalj, utifrån dina nya kunskaper och insikter.
- Ta bara hjälp av andra som kan lyssna och bekräftar dig, sunda vänner, stödgrupper och terapeuter som är kunniga på området. Fel bemötande kan förvärra situationen!
- Undvik att tänka ”jag borde ha insett/förstått/gjort…N är mästare i att manipulera och ljuga. Tänk istället ”nu förstår jag att/varför/hur…”
- Sluta leta efter det du förlorat. Det fanns aldrig! Du kommer aldrig att ”nå fram”, få en förklaring eller någon ursäkt – acceptera att det inte blir något avslut.
- N är inte intresserad av att reda ut konflikter. Det rör sig inte om några missförstånd utan om mer eller mindre medvetna manipulativa strategier.
- Det finns ett svar på frågan ”varför?” Du råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och var ett medel för N att få vad denne ville ha (makt, pengar, sex, familj, spänning, status, en position, en titel, en egendom…)
- Det kan vara bra att ta till sig att Dr Jekyll inte är den goda sidan. De är inte två, de är ett – partners in crime. Och om du är på väg att avslöja/avvisa Mr/Mrs Hyde så kommer N att använda alla medel för att försöka få dig på kroken igen.
…and never look back.
- Gå inte in i några diskussioner, det är N försök att dra in dig igen/behålla kontrollen. ”Never argue with an idiot. They’ll only drag you down to their level and beat you with experience.” En ärlig, ansvarsmedveten och välvillig person har inte en chans mot en lögnaktiv, manipulativ, skamlös och empatilös N.
- Reagera inte på provokationer i mail, sms eller brev. Måste du svara?! Om det krävs att du svarar, skriv ett svar och ”censurera” det (ta hjälp av en god vän) så att det blir kortfattat, formellt och objektivt innan du skickar det.
- Praktisera ”Ingen kontakt” – Get out, and stay out! Ta ut skilsmässa, avsluta alla relationer och alla affärer, säg upp dig, säg upp bekantskapen, gå ur föreningen, flytta, gör det som krävs för att skydda dig själv från fortsatta övergrepp, de kommer alltid som ett brev på posten förr eller senare.
- Lämna inte ut någon information om dig själv och ditt liv, N finner alltid på ett sätt att använda detta emot dig.
- Om nödvändigt/möjligt så se till att det finns ”vittnen” om du måste ha ett möte med N.
- Måste du ha kontakt med N, för att ni har gemensam vårdnad, så håll en mycket formell distans. Dokumentera om möjligt all kommunikation, förslagsvis via mail. Uppgörelser bör förhandlas fram, skrivas ner och undertecknas i närvaro av en utomstående oberoende person (försök behålla tålamod och lugn samt att presentera Win-Win scenarion).
- Om möjligt undvik vårdnadstvister. Undvik att gå in i konflikt (svara på projektioner) och komma med motanklagelser. Om N tvistar om enskild vårdnad så försök behålla lugn och tillit. Tänk långsiktigt och lägg energin på att visa vem som har barnets bästa för ögonen.
- Prata inte illa om den andre inför barnen. Det är barnmisshandel! (bekräfta barnets känslor ”objektivt” och samtala kring handling/beteende, inte person)
- När du kommit ut på andra sidan kan du börja titta på de saker du förhoppningsvis har lärt om andra och om dig själv. T ex att det finns folk som inte vill en väl och andra som lyfter en och bär en när man inte orkar själv om man tar mod till sig och ber om hjälp. Samt att du antagligen är för ”snäll”, mer värdefull och starkare än du trott.
- Du är en ”överlevare”, kanske ända sen barndomen, nu är det dags att LEVA!
- Den andre kanske inte släpper taget men du kan välja att göra det. Släpp taget!
- När du kan sluta ”skvallra” om narcissisten vet du att du äntligen är FRI! Att den personen inte stjäl någon energi alls från dig längre. Att du gått vidare även om han/hon aldrig gör det.
Just because they didn’t mean to hurt you doesn’t mean it didn’t hurt
Abstract Phoenix av Nick La, N.Design Studio
Skrivet av Reloaded 2008-10-07
Du kan ställa enstaka frågor till forummedlemmarna, utan att registrera dig, genom att skicka din fråga per e-post till Boten Arne: 
Hur registrerar jag mig på forumet?
Voksne barn av narsissistiske foreldre
Hej och tack för en bra sida!
Jag levde med en narcicistisk kvinna i sex år. Det har tagit mig fyra år att förstå varför jag gjorde slut. Jag hade en obehaglig känsla av att jag bara var ett verktyg för henne att ta sig älskad igenom livet. Hon saknade empati för mig och ville lösa mina känslomässiga problem genom att säga att jag var stark. Jag fick inte vara svag, för det raserade hennes bild av att leva med den perfekte mannen. Hon gav mig obeskrivlig kärlek och bekräftelse till en början men sen började det komma konstiga saker, som att hon grät över att jag inte hade rätt skor, åt på rätt sätt, motionerade på rätt sätt eller betedde mig så som hon förväntade sig. Jag fick höra hur hennes drömkille såg ut, och betedde sig, och att hon hade höga krav på mig, eftersom hon hade höga krav på sig själv. Hon förklarade även att hon inte behövde ha sex med mig… utan att det var en drift som ”ni män” har. Hon är en framgångrik och charmig person och har inte utsatt mig för någon terror efter uppbrottet annat än att hon i mycket långa ordalag berättat hur bra hon har det och hur tacksam hon är för att jag gav henne chansen att finna sig själv… hon har nu hittat drömkillen och drömlivet och tackar mig för det. Så nu har jag brytit kontakten. Brottas dagligen med minnesbilder från allt det goda men kräks av tanken på att vara under hennes kontroll igen. Har sökt hjälp via terapi och stöd genom familjen och börjar reda upp mina motstridiga känslor… långsamt går det men det löser sig nog. Någon som känner igen sig?
Bättre sent än aldrig.. att hitta information som man skulle ha behövt för 15 år sedan.. Först nu har jag förstått att jag lever ihop med ett odiagnostiserat fall.. Många händelser får plötsligt en förklaring.. T.ex varför vår dotter var så förskräckligt osäker och ”mammig” då hon var liten. Hon kände ju att mamma hennes var RÄDD hela tiden.. Rädd för att hennes pappa skulle hota igen, med än det ena och än det andra. Han har dock aldrig slagit mig. Ingen vill bli slagen – det är ju självklart – men det syns.. Psykisk misshandel syns inte.. ingen kan förstå att den trevlige mannen kan bete sig som en skit mot sin fru.. Jag vet nog att jag i alla år skulle ha ”gått i dörrar” eller ”fallit” osv för att förklara blå ögon etc. NU har jag ju äntligen fattat att han är sjuk, så nu skulle jag anmäla/söka läkarvård för att dokumentera fysisk misshandel. Jag har beställt tid hos en psykolog också, för första gången i mitt liv. Och det, tack vare denna sida! Jag vet inte om jag kan sticka ännu.. skulle vilja att barnen går ut de skolor de nu går i, sen kan de bättre välja.. Men, det är ännu nästan 2 ÅR.. Kanske psykologen har goda råd?! Jag har först nu berättat om mitt dilemma åt någon annan mänska.. redan det känns bra.. Men att ha gått med allting ensam i över 15 år känns sjukt.. Men, det är väl så man reagerar, då man har trott att allt är ens fel.. Nu går jag och hoppas att han ska vara otrogen.. sjukt – jag vet.. Tror bara att folk skulle förstå mig om jag lämnade honom för en sådan orsak.. kanske?!
TACK för denna sida!!!
Hej.
Jag sitter fast i en relation med en narcissist. Han tror han har brutit ner mig men jag har mörkat för jag är mycket starkare än han tror. Frågan är hur jag ska kunna lämna honom så smidigt som möjligt. Ska jag göra mig tråkig? Ska jag jamsa med? Ska jag sluta stå upp för mig själv? Han kan inte bryta ner mig för jag har blivit mycket medveten om hur han beter sig och jag håller tyst om att jag vet det.
Har läst mycket om självhjälp och strategier så jag kan hantera det mesta nu men hur ska jag få honom att lämna mig. Det är den enda ”lätta” lösningen jag kan komma på just nu.
Någon som har ett råd eller två?
På grund av ominstallation av sajten under kvällen/natten råkade detta svar från ”Lisen” försvinna. Jag publicerar därför svaret här igen.
”Lisen” skrev:
”Hej Plingan! Det framgår inte om ni har barn tillsammans för då är allt mycket svårare. Om inte så lämna, omgående. Försök inte ha en dialog om varför du vill lämna, vad som har gått fel etc. Bara gå.
Jag har levt i 2 såna här destruktiva förhållanden, ett där jag har barn med mannen i fråga och där jag jobbar för att kunna leva så fri som det är möjligt med en störd person som andre förälder.
den andre mannen har jag lämnat nyligen. Han ringde, sms.ade, kom hit, mailade och jag bemötte allt med tystnad förutom när han stod bakom min dörr o skrek genom brevlådan, då sände jag ett mess att om han inte lämnade mig ifred skulle jag ringa polisen.
Jag har bytt mailadress, telnummer och hoppas få vara ifred.
Dessa personer är störda, och det tar tyvärr tid innan man upptäcker det, de är charmanta, generösa, kärleksfulla…till en början. Sen vänds allt, vad man än gör så gör man fel och de kan även hota med självmord. Lämna och gör det utan ord. Nu.”
Hej fina du! Vad bra att du kommit till inikt att det inte är dig d e ” fel” på! Halva jobbet gjort redan! Av egen erfarenhet vet jag att du dock behöver professionellt stöd för andra halvan av jobbet
att ta dig ur situationen ” smidigt” som du uttrycker det. Genom att kontakta en kvinnojour ex Alla kvinnors hus kan du få råd på tfn och samtal ensam eller i grupp. Kvinnojorerna är proffs o kan ge dig rätt stöd i denna
tuffa situation du är i just nu. All lycka önskar jag dig! Nina
Tack för ditt svar Lisen.
Jag har inga barn med mannen ifråga. Han är precis så som du skriver charmant, generös och kärleksfull tills man inte tycker som honom, då blir han helt förvandlad och anklagar mig för allt elände som drabbar honom. Utan mig är han arbets och bostadslös och det skär i hjärtat på mig att behöva slänga ut en människa på gatan, även om han beter sig som ett svin. Jag har därför en reservplan som jag kan använda mig av. Eftersom jag bor väldigt billigt så kan han bo kvar till våren. Jag kan bo på ett ställe 20 mil ifrån honom. Han är inte snål med pengar, han jobbar frenetiskt med att söka arbete och han är seriös på det området. Felet är att han alltid har rätt och jag alltid har fel, även om jag har rätt. Jag har varit tvungen att ta bort mina känslor och bli kylig mot honom, vilket han inte verkar märka, bara för att skydda mig själv.
Han hotar med självmord och han påstår att han varit död en gång då han skulle ha hängt sig. Jag vet inte om det är sant. Han har, enligt min mening, psykosliknande episoder då han bli lite ”borta”. Han påstår att han mediterar ”Silvameditation”, men jag undrar vad det är han håller på med.
Han ser ner på psykiskt sjuka människor men han är nog sjuk själv fast han inte vill medge det. Hans uppväxt har varit vidrig, rent ut sagt, med daglig psykisk och fysisk misshandel från födseln tills han flydde hemmet vid 17 års ålder. Han kan inte lita på någon, påstår han.
Jag vill honom inget ont men jag kan inte bära honom heller så jag står i valet och kvalet här.
Det är ingen idé att jag försöker förklara något för honom, han lyssnar inte så ofta på mina idéer. Kanske lika bra att packa med det jag behöver, gå därifrån och inte komma tillbaka?
Hur har det gått? Har du lyckats fly? Var inte snäll mot honom. Är han narscisist/psykopat så kommer han straffa dig på alla tänkbara sätt när han inser han har förlorat dig! Själv fick jag fly mitt hem för 6 mån sedan, mitt ex bor kvar i gemensamma bostaden men jag betalar. Kan aldrig få pengar för hyra pga att han sett till skaffa sig skulder hos Kronofogden. Och han flyttar inte. Rättssystemet i detta land gör att han kommer undan och mitt liv blir ett helvete…
Fly! Men var inte naiv och lär dig tänka som han.
Jo då, nog har jag lyckats fly. Har inte varit hemma sedan den 4 oktober. Vet inte om han bor kvar. Har dessutom sagt upp lgh.
Han har straffat mig, smutskastat mig, ljugit om mig till alla som vill höra. Han är riktigt vidrig. Han har hotat mig via mail. Jag fick 65 mail på ett par timmar, dessa har jag naturligtvis sparat.
Jag har bytt telefonnummer och mailadress så han kan inte få tag på mig, samt åkt 20 mil hemifrån. Jag vet inte hur länge jag kan vara här dessvärre, och jag vet inte var jag ska ta vägen heller. Det löser sig nog.
Tusen tack för överlevnadsmanualen!
Nu har det gått tre år sedan jag lämnade den falska tryggheten jag förhöll mig till under närmare 15 år. Jag har förstått och också anammat att man bara kan ändra på och hjälpa sig själv. Men vem kan hjälpa mig att hjälpa mina barn???!!! Nu kan jag ju se klart och tydligt att de sitter i samma sits som jag gjorde och det gör ont att se dem ha ont…
Tack för överlevnadsmanualen!!!
Levde med en man som var/är narcissisist/psykopat i 13 år. Det tog mig 8 år att våga lämna honom eftersom han alltid hotade med ”jag tar barnen och jag gör ditt liv till ett helvete om du lämnar mig.” Och straffet för att jag faktiskt tog mod till mig och lämnade honom blev att han bestämde sig för att ha ”ensamrätt” på våra två barn. Han har ljugit om mig, svartmålat mig, hjärntvättat barnen och på alla sätt och vis försökt förstöra min tillvaro. Det är lite mer än tre år sedan jag lämnade honom och jag har ingen kontakt med vare sig honom eller barnen idag. Myndigheterna står handfallna eftersom de måste lyssna till barnens vilja och barnen säger såklart att jag är dum och att de inte vill ha något med mig att göra. Myndigheterna förstår att han har hjärntvättat barnen men ingen kan bevisa det. Priset för min frihet och lycka (jag är lycklig nu trots allt) blev högt.
Hej Lotta. Känner igen detta scenario när det gäller min sambo som varit gift med en narcissist i 7 år och lämnat honom. Han tar mobiltelefonerna från deras söner så de inte kan ringa sin mamma trots att han vunnit boendet (och alltså har mest tid med dem) eftersom det inte gick att bevisa något pga hans polerade yta. Min sambos söner vill bo hos oss och har till och med sagt det till myndigheterna men där hävdas det från en utredare att barnen var ”regisserade”. Anklagelser om hårda tag från pappans sida blev aldrig utredda och trots detta dömer man alltså till pappans fördel. Sverige följer inte Barnkonventionen trots att man ratificerat den 1991. Så min sambos ”frihet” och önskan att komma bort ur hans grepp har kostat precis som för dig. Hon kommer nu att starta ett forum för föräldrar i denna situation och hon har blivit kränkt och överkörd av socialen, familjerätten och rättsväsendet. Socialstyrelsen har granskat fallet och kommit med kritik men det har inte hjälpt. Ha det gott.
Hei,
Takk for denne siden. Jeg ble først denne uken oppmerksom på at jeg har antagelig har levd med en mor som er narcissist i 34 år.
Jeg har alltid forsøkt å resonere/bruke logikk for å forstå konfliktene, og det stadige behovet hennes for nye konflikter.
Jeg tror jeg endelig begynner å forstå..
Halbred, jag känner igen mig. Jag är 35 och förstår först nu att min mamma är narcissist även om jag redan när jag var fyra år tänkte ”hon är inte klok” och visste att jag hade rätt. Hennes beteende var så ologiskt såg jag.
Trots detta försökte jag mycket i slutet av tonåren och efter 20 att mycket pedagogiskt tala med henne och försöka förklara varför jag var besviken och varför jag var arg men det gick inte att nå henne. Hon glömde vad vi hade talat om fast det var mina allra viktigaste känslor.
Jag har kommit nästan ända fram och att (först) nu få etiketten (jag har tänkt ”dysfunktionell familj”) hjälper så. Nu hoppas jag att något nytt börjar trots att jag började ta avstånd när jag var 16.
Hej, Jag har avslutat en relation för fyra månader sedan, som jag haft i två år med en kille. Hans personlighet stämmer sannerligen in på de flesta punkter. Han är otrogen, fruktansvärt elak, ljuger om mig för att alla ska tro att det är fel på mig och kunna rättfärdiga hans beteende. Det har krossat mig. I synnerhet då jag har gett honom så otroligt mycket och alltid varit ärlig, haft hög moral och jag har alltid ställt upp för honom och varit lojal. Han bedrog mig för att han anser att jag är fet, ful, korkad, kommer att bli uteliggare, har inga vänner för jag är så vidrig etc etc. När jag frågar varför han ville vara med mig alls svarar han att han aldrig tyckt om mig alls men att det är jag som har hängt efter honom i två år mot hans vilja. Han har nu en ny flcikvän som han träffade bakom min rygg. Vårt sista möte gick ut på att han bad att få träffa mig trots att jag sade att jag känner mig väldigt skör och olycklig och är rädd för att ses, kanske borde stanna hemma. Han sade att han så gärna vill träffa mig. Vi sågs, sov ihop, varpå han lyckas smäda mig och allt jag är tusenfaldigt, kritisera min intelligens, utseende, tala illa om mig i telefon med sin pappa när jag hör på, sms:a med tjejen han tydligen träffat bakom min rygg (upptäckte jag då) och sätta sig på tåget för att åka till den nya tjejen, kalla mig för hans sugar mama på ett nedlåtande sätt, öppet bland folk när jag betalade för honom då han inte hade pengar. Det var det alltså. Han har en hög post inom den akademiska världen, är en tjejtjusare och har massor av vänner. Jag har typ inget mer än en hög moral, känns det som. försöker bygga upp nytt närverk av vänner. Vet iaf att jag nog kommer lyckas bra i mitt yrke, ser att folk så smått börjar inse att jag är snäll och en jättebra vän. Känner mig fortfarande inte attraktiv dock, efter mitt ex sade ofta att jag var oattraktiv, medan mina vänner ju var skitsnygga etc. Mitt ansikte har börjat präglas av total sorg. Är glad för stöd från denna site. VAR kan man hitta stödgrupper?!
Ps. Han var jättegullig och romantisk emellanåt. Då var jag lyckligare än någonsin. Totalt lycklig. Därför blev jag förblindad och det är därför det gör mig så otroligt ledsen och förkrossad när jag inser vad som har hänt och att han avskytt mig och att han lever så bra nu medan jag lider och varit nära att lägga in mig på psyket. Jag är också jätteledsen att jag inte kan besöka eller bo i den staden längre som vi bodde i tillsammans. Det är den enda platsen jag någonsin trivts nämligen. Nu är jag mycket bekymrad över att ha ett jättetrist liv på annan ort. Längtar tillbaka men det går hemska rykten om mig och jag vet att han kommer att fortsätta skada mig om han ser mig på stan. Jag tror han kommer att vilja visa upp den nya vackra flickvännen för att trycka in i mig hur värdelös jag är och han är bäst. Han har också sagt till alla att jag är sinnessjuk vilket jag inte är. Om vi bor i samma stad ses vi garanterat, för den är så liten. Det är en universitetsstad.
Hej alla fina!.! Ni som stått ut med säkert samma saker som jag själv.
Apan Apansson.. Jag känner verkligen med dig när du skriver hur ditt ex behandlat dig, att du inte kunde bo kvar i samma stad som du trivts i pga en annan människa.
I mitt fall har Jag nyligen blivit ”dumpad” efter 7 år med en människa som sagt att de varit alla möjliga fel på mig, jag har gjort slut flera ggr och flyttat men kommit tillbaka den sista gången drog jag men helt nedbruten och rädd för framtiden ville jag tillbaka(destruktivt jag vet) kunde inte tänka själv längre , han hade tänkt åt mig så länge, hade inga egna tankar eller åsikter..men han ville inte ha nån kontakt, han sa att han verkligen försökt, målade upp sig som offret.. Det var honom det var synd om, det var jag som hade gjort fel..och honom illa.
Vet du vad jag har gått igenom undr alla dessa år med dig sa han. I förhållandet var han alltid den som ville göra saker, kunde inte sitta still ville ut hela tiden och bara göra trevliga saker. Jag mådde så dåligt att jag till slut aldrig ville göra nåt, de var ju så mycket fel på mig.. Det var fel på min familj o vänner.. Han kritiserade allt så Jag hade ont i magen om vi skulle hem till mina föräldrar för tänk om nån sa nåt fel, gjorde fel.. Då fick jag höra om det sen. Tillslut umgicks jag inte med nån.. Fick då tillbakaslängt att jag aldrig vill umgås med folk.. Jag är bara hemma, är tråkig o lat.. Slutade bry mig om mig sj om mitt hem, relationer. I diskussioner med honom var de lönlöst att säga vad man tycker. Det jag tyckte var alltid fel, jag tänkte alltid fel och konstigt. Jag var bara till problem , Hur kunde man va som jag.. De måste berott på mina föräldrar. Alltid kritik mot dom.. Hans föräldrar var perfekta, de ställde upp, hade de mysigt och fint mina kunde inte bete sig, de va hårda o kalla.( då är det inget fel på mina föräldrar, de har alltid ställt upp för mig,aldrig gjort honom nåt ont) han höjde sig sj till skyarna för att han var framgångsrik o hade pengar.. Under 7 år betalade jag alltid för mig om han köpte mat eller annat sparade han alltid kvittot så vi kunde dela på de sen..Vad var jag.. En utan pengar som satt hemma o va deprimerad , jag passade inte honom han ville ha nån stark framåt tjej!! Ngt jag va innan jag träffade honom..
Jag snackade mycket skit och ljög sa han när jag försökte beskriva mina känslor samtidigt som han sa att han försöker hjälpa mig( dubbla budskap) det är så mycket mer än vad jag får plats med att skriva här. Jag grät mycket för att jag inte nådde fram, av frustration för att jag inte blev hörd.. De jag sa inte var sant och att jag ”alltid tänkte fel”. Han sa att jag va aggressiv och labil att han var rädd för mig( ändå satt jag bara o grät och försökte tala men de gick inte)nådde honom inte! och att han sa att han var rädd för mig?! Usch! saker som hade hänt innan drogs upp på nytt , kom aldrig framåt! Jag vädjade Om att han snälla skulle sluta dra upp gammalt eller använda saker jag berättat om mitt ex emot mig o säga att jag ljuger som han att det är därifrån de kommer osv( pratar man om sina ex fortfarande efter 7 år ihop???) fattade aldrig. Han tyckte att jag ljög när jag försökte prata om mina känslor?!Jag är en varm, omtänksam kanske lite svag person.. Har aldrig bedragit som han gjorde en gång vad jag vet..som nog också satte sina spår för min ledsamhet . Jag har aldrig heller försökt förändra nån. Jag är trevlig mot alla jag möter.. Men allt var fel med mig ändå.. Jag ringde och smsade honom ( hatar mig sj för de, trodde jag hade tappat det totalt.. Tror de fortfarande) han ville ju inte ha med mig att göra, han var offret!! Jag undrar varje dag om det kommer gå över , varför jag saknar nån som inte ville väl men han spelade dubbelt .. Ena dagen var jag bra andra dagar inte.. Då var jag i vägen , för långsam..för trött?!??!tänkte fel.. Är så förvirrad. Har fått tid hos en terapeut varit där en gång. Känns som att jag ljuger när jag pratar om detta med henne.. Det är ju mig det är fel på! Hon förklarar det med att jag fått mycket dubbla budskap och att han målar upp sig som offer har gett Mig en enorm skuldkänsla. Jag hatar att jag tänker varför vill han inte ha mig längre! Det är så sjukt. Jag har blivit sjuk. Känner inte mig själv längre! Måste tillägga och de kanske inte spelar roll att den här mannen närmare 30 inte ser särskilt bra ut.. Alla i min omgivning har kännt av en viss falskhet hos honom o undrat varför jag är med honom. jag däremot är älskad av alla hans närmaste och vänner. Kanske inte nu längre efter att han har kört med sitt offersnack! Jag ser bra ut , får mycket uppmärksamhet när jag går ut men jag tänker på honom! Kan knappt ha kul, jag känner mig otrevlig och sur för att han har sagt det, känner mig ful och avvisad. Varför längtar jag tillbaka till honom?!? Jag tror det är för att han har trevligt, mycket vänner, alltid roliga saker för sig , Medans jag har försummat mitt liv o kontakter. Det var ju så bra när det var bra! Ni får ursäkta att jag skriver och hoppar fram o tillbaka, kanske oförståeligt.. Är förvirrad mitt uppe i denna sorg. Vad har jag gjort av mitt liv.. Den jag en gång var kommer aldrig igen.. Känslan av att bli avvisad , bli beskylld för allt dåligt som hänt.. Fattar ingenting längre.. Jag tänker på vad han gör hela tiden , de tar upp hela mina dagar.. Idag ringde jag honom.. Han sa -ser du va snäll jag är mot dig, svarar när du ringer.. Vilken kille hade gjort det som fått ta så mycket skit. Jag försökte säga vad han hade gjort att jag ville ha ett avslut , att allt inte kunde vara mitt fel!! Att han hade narcisistiska drag.. Då sa han att jag va sjuk i huvudet att jag bara skulle veta vad jag hade gjort i vad han fått stå ut med att han inte tänker ta min skit mer.. Att jag kan sitta där ensam och fundera.. Jag kan vara med de lolifes som jag känner som inte gör nåt med sina liv?! När jag försökte prata bad han mig eller skrek som vanligt att jag skulle hålla käften för att jag avbröt att jag är så jävla mån om att höra min egen röst! Om du ringer säg det du ska säga på fem min Jag har inte tid för dig.. Alla andra jag pratar med pratar snabbt och säger det dom ska säga sen lägger man på!!! Sen skulle han umgås med vänner o la på.. Jo innan dess hann han säga att det va slut och att jag inte skulle kontakta honom mer.. Han hade de så skönt o lugnt nu. Jag får alltid tunghäfta när jag pratar med honom för allt vänds mot mig.. Och det är det här jag gråter för! Den här personen! Han har ingen insikt och kommer inte få heller, ville att han skulle må lika dåligt som jag men de kommer ju aldrig att hända , han har d kul nu det vet jag., har sett på bilder..vet inte varför jag plågar mig själv.. och jag är lämnad med dessa tankar och icke tron på framtiden och mig själv! Vill inte säga för mycket här för att bli igenkänd men jag var en person med bra arbete , högre uppsatt! Nu har jag ingenting kvar.. Är en helt annan person.. Skör och ledsen.. Jag som var känd för att alltid vara rolig ,ville alltid få andra på bra humör.. Skojade , skrattade.. Nu känner man inte igen mig! Den jag var finns inte längre och på nåt sätt nån gång måste jag hitta en ny identitet, och förhoppningsvis kunna tro på mig sj igen. Det är så svårt att tro nu.. Alla säger att det kommer bli bättre.. Men de vet inte att jag tänker på de här varje dag hela dagar.. Han har så kul, han har pengar , reser osv jag har ingenting längre!
Jag hoppas att ni andra kommer må väl och hittar tillbaka till er själva igen nån vacker dag. Kunde inte tänka mig att det fanns en sån här personlighetsstörning!! Och att den man va med så länge har den!! Har svårt att ta till mig att det är så pga att han gett mig dubbla budskap o sagt att han försökt hjälpa mig men många av dragen stämmer in.. Måste börja tro’ !
Vilken underbar sida!Den handlar om en person i mitt liv, en person jag inte bara kan avfärda eller skilja mig ifrån, som jag känt i snart 42 år. Men jag har med tiden utarbetat ”metoder”. Hemligt telefonnr, extra mobil där denne person kan nå mig på tider som JAG bestämt. Är personen inne i en deppfas och ska ”prata av sig” kan det hända att jag stänger av telefonen. Sen har jag också bestämt hur ofta personen kan få besök och jag håller mig till det. Varken mer eller mindre. Det fungerar!!!
Jag hoppas mina tips kan hjälpa ngn. Att stänga av telefonen i perioder och ha bestämda träffar är ju ett sätt att hålla relationen nere på ett minimum.Men är det en person som inte klarar detta ska man givetvis avbryta helt. utan tvekan.Ha det gott och fyll era liv med ROLIGA och trevliga saker, saker som berikar. Försök hitta en balans!