Fri översättning av delar av Narcissistic Pathology of Everyday Life: The Denial of Remorse and Gratitude; Nancy McWilliams, Ph.D. & Stanley Lependorf, Ph.D.
I en kärleksfull relation, som tillfälligt skadats av den ena partens begär, eller aggressioner, kommer den part, som (verkligt eller imaginerat) skadat, vanligen att sträva efter att återställa den kärleksfulla tonen i relationen. Hos vuxna sker detta normalt genom att man ber om ursäkt.
Men när den skadande parten använder sig av narcissistiska försvar, syftar inte gottgörandet till att reparera den skadade relationen, utan till till att reparera den skadande partens illusion av perfektion. Narcissistiskt styrda människor kan verka oförmögna till ett äkta uttryck av ånger, för i att be om ursäkt ingår även att medge att man inte är perfekt och utan behov. Karakteristiskt för narcissism är att denna brist ibland uppfattas som en dygd, som t.ex. i Woody Hayes skryt om att han aldrig någonsin ber någon annan om ursäkt, eller som i Erich Segals filmhjältinnas besynnerliga uppfattning att ”Love means never having to say you’re sorry” (Love Story, 1970).
Vid mindre grava uttryck av narcissism visar sig detta undvikande av att be om ursäkt betydligt mer subtilt och mindre synligt för dem som förväntar sig ett uttryck av genuin ånger. Vad som personer med narcissistiska försvar tycks göra, istället för att be om ursäkt, är att försöka reparera sina egna storslagna jag, under förespeglingen att de vill gottgöra objektet för skadan. De ersätter en ursäkt med någon annan form av mellanmänsklig transaktion. För den part som mottar en sådan ersättande mellanmänsklig transaktion uppstår problem med att kunna återgå till en intim relation med den narcissistiska personen, eftersom det är svårt att förlåta någon som är i avsaknad av äkta ånger.
Att försöka göra det gjorda ogjort – plåster på såren
När en kvinna med narcissistiska försvar har orsakat sin make någon form av känslomässig skada ber hon oftast inte om ursäkt. Istället visar hon honom ovanligt mycket uppmärksamhet och omtanke och tar t.ex. initiativ till sex, eller anstränger sig för att laga en extra god middag. En pappa, som på ett känslokallt sätt kritiserat sitt barn, kan på samma sätt undvika att medge sin okänslighet och istället erbjuda barnet en attraktiv belöning eller gåva på grund av felsteget.
Man kan förvänta sig att den som får dessa plåster på såren fortsätter känna sig känslomässigt sårad, eftersom det saknas ett känslomässigt uttryck av ånger, och att han eller hon på grund av det uppvisar en naturlig reaktion som ligger någonstans mellan kallt avvisande och bitter eftergivenhet. Om ingendera parten kan sätta ord på vad skillnaden mellan verklig emotionell gottgörelse och denna kvasigottgörelse är, kommer båda parter att bli ännu mer fjärmade från varandra. Den part som försöker göra det gjorda ogjort kommer att känna sig förnärmad och förbittrad över att hans eller hennes ansträngningar inte uppskattas, medan den skadade personen kan plåga sig med självkritik på grund av sin oförmåga att förlåta, glömma och visa partnern värme. Båda två blir ännu ensammare än de var tidigare.
Att vädja till goda avsikter
Människor med ett stort behov av att försvara sin interna grandiositet kan bli mycket skickliga på att komma med skenursäkter som egentligen bara utgör ett högmodigt egenrättfärdigande. Narcissistiskt styrda människor verkar inte förstå att när man säger ”jag är ledsen” uttrycker man empati med den skadelidande, oavsett om skadan var avsiktlig, eller om den hade kunnat undvikas. Exempelvis, den kvinna, som får vänta och oroa sig på grund av att henne man anländer hem sent, kommer genast att känna att hon kan förlåta honom så fort han uttrycker äkta ledsnad över att hon behövt vara ängslig på på grund av hans försening. Men narcissistiska människor verkar istället utgå från att de bara kan visa sympati och beklaga det inträffade om de begått ett ”fel” på något sätt, så den narcissistiska försenade mannen bemöter istället hustruns oroliga välkomnande med: ”Det var inte mitt fel. Det var rusningstrafik!”, utan att visa någon medkänsla. Istället blir han förargad över hennes ängslan och avvisar den.
Det övergripande temat i det narcissistiska tänkesättet är att bevara den inre självbilden, att hålla samman sitt själv, självgodkännandet, inte att vårda kvaliteten på relationer med andra människor. Följaktligen, när de märker att någon av deras brister kommit i dagen, är det bråttom för dem att reparera sin inre självbild, men däremot inte att laga känslorna hos människor i deras omvärld. Därför är det mest sannolikt att de, när de hamnat på defensiven på grund av att någon av deras brister exponerats, kommer att protestera och säga att de menade att göra rätt (fast det blev fel), som om deras klanderfria inre vore det relevanta – även för andra, liksom det är för dem själva.
En av våra patienter (anm. originalförfattarnas patient) beskrev hur hennes nära väninna hade missat att skicka henne en bröllopspresent. När patienten berättade om sin besvikelse, svarade väninnan: ”Jisses, jag hade ju tänkt att ge dig något – jag hade till och med en speciell present i tankarna, och jag vet inte riktigt varför jag inte kom till skott”. Detta erbjöds som den förklaring som skulle fria henne från skuld. Intressant nog köpte kvinnan aldrig någon present, inte ens efter (eller kanske på grund av-) att hon fått reda på att presenten var viktig för hennes nära väninna. Den här besynnerliga trögheten inför att åtgärda ett etikettsbrott kan förstås som så att; om man korrigerar sitt fel kan ju det tolkas som att man medger att ett fel faktiskt begåtts. Om man istället förskjuter problemet till ”avdelningen för goda avsikter”, har ett fel inte begåtts, eftersom ens avsikter var helt felfria.
Nästa sida: Att komma med förklaringar, Att avleda och dela skuld
Fri översättning av delar av Narcissistic Pathology of Everyday Life: The Denial of Remorse and Gratitude; Nancy McWilliams, Ph.D. & Stanley Lependorf, Ph.D.
© Översättning SvartaKatten jan 2012
Du får kopiera denna översättning och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.
Liknande artiklar
Sidor: 1 2
Japp, språket blir sådär stolpigt när jag översätter. Det kan inte hjälpas 🙂
Översättningen är viktig men ändå har en underordnad betydelse! Innehållet däremot
är otroligt bra verklighetsbeskriven! TusenTack!!!!!!!
Va? Jag har jobbat som översättare och reagerade inte ens på att det var en översättning. Den kändes tvärtom proffsig:)
Va? Jag har jobbat som översättare och reagerade inte ens på att det var en översättning. Den kändes tvärtom proffsig:)
Tack för alla bra texter. Ovärderligt.
Tack! 😀
Uppväxt med en mamma med narcissistiska drag, kommer ibland dagar då jag ifrågasätter mitt eget sunda förnuft. Som idag. Den här artikeln stärkte mig. Jag känner igen henne och hur det känns att vara den andra i precis allt.
Tipsar om ett radioprogram:
Sjukt hjälpsam 4 mars kl 10:03 – Kropp & Själ | Sveriges Radio
Radioprogram 50 min.
Att hjälpa andra, skänka pengar, offra egna behov för en annan människa, det betraktar vi vanligtvis som något gott och bra. Men i vissa lägen kan hjälpsamhet göra mer skada än nytta. Forskaren Barbara Oakley talar om sjuklig altruism, där ett självuppoffrande beteende blir skadligt antingen för den som hjälper eller den som blir hjälpt. I dagens program diskuterar vi hur man ska se på altruism och viljan att hjälpa, till exempel när det är bättre att säga nej än ja.
När Haiti drabbades av en katastrofal jordbävning för fyra år sedan var omvärlden inte sen att ställa upp. Pengar och hjälpinsatser pumpades in i landet, men hjälpinsatsen blev inte så stor som den hade kunnat bli menar Jonathan M Katz korrespondent för nyhetsbyrån AP. Tvärtom lyckades man bidra till elände och sjukdom.
Ibland måste man vara hård för att vara snäll. Det har Maria fått erfara. Hennes son började tidigt med droger och hon har offrat mycket för att finnas till hands för honom och lotsa honom på rätt väg, men till slut kom hon till en punkt när hon var tvungen att polisanmäla honom. Omgivningen var oförstående men idag är sonen drogfri.
Gäster i studion är filosofen Jonna Bornemark, professor Stefan Einhorn som skrivit om snällhet och David Eberhard, psykiater och författare.
Intressant och läsvärd artikel. Men visst är översättningen inte perfekt. Engelska språket lyser igenom, både i ordval och i grammatiska fel. Jag skulle gärna rätta till dem, men det står ju att det är förbjudet att ändra i texten.
Undrar försiktigt om översättaren inhämtat författarens tillstånd?
Hej Martin!
Jag blir jätteglad om du rättar till felen och skickar den rättade texten till mig: admin@vuxnabarn.nu
Då ersätter jag texten ovan med din rättade version och skriver under den att du bearbetat texten.
Tack på förhand 🙂
Tack!har läst det mesta här känner så igen allting.Jag är diagnostiserad emotionell instabil personlighetsstörning fyller 50 år i år och har farit så illa av psykisk misshandel har lämnat allt då fick jag hjälp till kvinnohuset nu är jag också utsatt..har ingen har ingen ork varken psykiskt eller fysiskt då jag förstått att minnära anhörig har utsatt mig för finns här aldrig kunnat välja”själv har svår ångest pendlar ibland mellan personligheter”vill skriva mer men vågar inte är rädd att jag då blir igenkänd mycket stämmermen sååå dubbla budskap hela livet