Det är inte allt som sägs om narcissism som är sant, enligt den amerikanska psykologen Jean Twenge, som skrivit boken The Narcissism Epidemic : Living in the Age of Entitlement. Här är de vanligaste missuppfattningarna, enligt vad Twenge sagt i intervjuer.
1. Narcissism är är egentligen samma sak som god självkänsla
Nej, det är inte. Någon kan ha riktigt god självkänsla utan att vara narcissistisk. Den viktigaste skillnaden är att människor med god självkänsla fokuserar på relationer, medan narcissister saknar den biten och bryr sig inte om relationer. De vill veta vilken nytta de kan ha av andra människor, men att ha nära känslomässiga relationer bryr de sig inte om.
2. Innerst inne är narcissister osäkra och har låg självkänsla
Folk antar att narcissister måste dölja någon slags djup osäkerhet, eller de faktiskt hatar sig själva. Men forskningen stödjer inte den uppfattningen. Även när man mäter självkänsla på ett subtilt, omedvetet sätt, självkänslan innerst inne, visar det sig att narcissister verkligen tror att de är fantastiska. Det är viktigt att förstå att detta är en myt eftersom, när någon beter sig som en skitstövel och beter sig narcissistiskt, säger folk ofta att lösningen är att han eller hon behöver stärka sin självkänsla. Men, det kommer dessvärre inte att avhjälpa problemet.
3. Kanske narcissister verkligen är speciella och har anledning att vara narcissistiska?
Denna fråga kommer ofta upp. Människor tänker ”Ja men, det kanske finns skäl till att narcissisten uppfattar sig själv som fantastisk?” Det är inte sant. När man objektivt mäter intelligens och skönhet visar det sig att narcissister är precis lika vackra, eller inte vackra, och precis lika smarta som alla andra. De bara tror att det är något speciellt med dem. Det finns många studier angående detta. Min favorit kom ut för ett par månader sedan. Den hade titeln ”Narcissistiska män och kvinnor tror att de är så heta, men de är de inte.” Om du frågar narcissister hur attraktiva de tror att de är, eller hur smarta de tror sig vara, värderar de sin intelligens och sitt utseende högt. Men när man använder ett IQ-test, eller när försökspersoner får betygssätta deras fotografi, visar det sig att de är precis som genomsnittet.
4. Lite narcissism är bara hälsosamt
Man frågar sig: ”Hälsosamt för vem?” Narcissism är i princip aldrig hälsosamt för andra människor. På kort sikt brukar det funka bra för narcissisten själv, men på lång sikt förstör de sina relationer på jobbet och hemma, och senare i livet blir de deprimerade.
5. Narcissism är bara fysiskt fåfänga
Fysisk fåfänga står i relation till narcissism, men det finns gott om andra aspekter av narcissism, bland annat materialism, känsla av berättigande, antisocialt beteende och problem i relationer.
6. Man måste vara narcissistisk för att bli framgångsrik
Narcissism är inte kopplad till framgång. Självkänsla är inte ens kopplat till framgång. Så varför drar människor denna slutsats? Jo, delvis därför att vi tror att självbeundran alltid är något positivt, och delvis därför att mycket framgångsrika narcissister ofta syns i media, som t.ex. Donald Trump och Paris Hilton. Men det finns gott om människor som är framgångsrika inom dessa områden som vi inte hört talas om eftersom de inte har egna tv-shower. De är lika framgångsrika, man ser dem bara inte på TV.
7. Man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan
I själva verket är det så att om du älskar dig själv för mycket, kommer du inte att ha nåt till övers för någon annan. Samtidigt, om du hatar dig själv och är riktigt deprimerad, kommer du förmodligen inte att vara någon bra partner, då heller. Men människor med låg självkänsla är alldeles utmärkta att ha en relation med, för det mesta. De kan vara osäkra, men de bryr sig om sin partner, till skillnad från människor som är narcissistiska.
Källa: Jean Twenge, The Narcissism Epidemic : Living in the Age of Entitlement
© Översättning SvartaKatten jan 2012
Du får kopiera denna översättning och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.
Tack för denna text!
vem har skrivit? Källor?
Källan är Jean Twenge: ”enligt den amerikanska psykologen Jean Twenge, som skrivit boken The Narcissism Epidemic : Living in the Age of Entitlement.”
skribenten har utelämnat en viktig aspekt: En narcissist har svårt skadad självkänsla och självförakt djup i sin personlighet, det är därför livsnödvändigt för en med denna störning, att konstruera ett ”falskt” grandiost nytt jag som ska fungera som livlina och ansikte utåt genom livet. Att rubba detta mönster hos en narcissist skapar naturligtvis vrede och försvarsställning hos denne.
Det kanske finns två olika sorters narcissism? En som utvecklar sig som ett försvar och en som bottnar i att ha blivit bortskämd och aldrig behövt visa hänsyn eller att det tom kan vara medfött genetiskt så som psykopati kan.
Tycker det var litet intetsägande och vagt i vissa fall.
Apropå intelligens, skönhet mm. Vore det inte lättare att säga att Narcissisten överskattar sig skälv. Att säga att de är alldagliga eller inte särskilt intelligenta i genomsnitt säger inget om individen och misstänkliggör folk som är intelligenta, vackra eller både och.
Tack, det kan vara så viktigt att upprepa detta för sig själv.
Apropå: ”2. Innerst inne är narcissister osäkra och har låg självkänsla. Folk antar att narcissister måste dölja någon slags djup osäkerhet, eller de faktiskt hatar sig själva.”
Det sa man ju förr om mobbare också. Att de innerst inne har en låg självkänsla. Ett fåtal kanske faktiskt har det, men jag tror inte majoriteten av mobbare har låg självkänsla. De är snarare ute efter makt över andra och gillar att plåga andra av sadistiska skäl. Och jag tror narcissism och mobbing går hand i hand.
”Det sa man ju förr om mobbare också. Att de innerst inne har en låg självkänsla. Ett fåtal kanske faktiskt har det, men jag tror inte majoriteten av mobbare har låg självkänsla.”
Jag vet av egen erfarenhet att mobbare mycket väl kan ha extremt dålig självkänsla. Såg det hos flera av dem som mobbade mig i sammanhang där de blottade sina känslor, exempelvis för en hjälplärare de hade förtroende för.
Frågan är bara vad i all världen jag som mobbad 13-åring skulle ha för nytta av den insikten, som lärarna älskade att tjata om. Det enda jag ville var att bli lämnad i fred.
Ja, effekten av mobbning är ju den samma, oavsett vilken förklaring det finns till mobbarens beteende.
Jag tror att det ligger oerhört mycket i att narcissisters maktbeteenden och mobbing hänger ihop med dålig självkänsla. (Om deras maktbeteenden och mobbing baserades på en utomordentlig självkänsla hade de ju snarare varit psykopater.)
Det är i och för sig sant att en narcissist inte skulle bli botad av att få bättre självkänsla, men min erfarenhet av den narcissistiske är kombinationen av en dålig självkänsla och en grandios självbild.
Om man inte kan älska eller känna kärlek åt sig själv hur ska man kunna göra det åt någon annan? Det är skillnad på att ta hand om och att älska och kunna känna kärlek. Man kan också som vuxet barn förväxla kärlek med medlidande om man inte lärt sig att älska sig själv.
Apropå punkt 3: Vacker eller inte kan aldrig vara ett objektivt omdöme. Det går helt enkelt inte att mäta, eftersom det handlar om olika smak.
Finns det inte risk att den som själv blivit mobbad som ung, blir mobbare som äldre.
Jag tycker jag sett exempel på det.
Precis som dem försöker hämnas vad de själva blivit utsatta för?
Det tror jag inte. Jag har blivit mobbad och därför ser jag direkt när andra blir det. När någon är öppen, blyg, glad osv. andra saker som mobbare kan gå på så brukar jag försöka lyfta den personen. Jag ser alltid vilka som kommer fram minst i en grupp och uppmuntrar och lyssnar på dom.
Jag tror att reagerar man genom att själv börja mobba så har man en annan slags personlighet, samma som mobbarens redan från början.
Det finns sannerligen exempel på det Zeus skriver. Möjligtvis något i stil med just narcissistisk personlighetsstörning. Men det finns ju mycket annat på ytan liknande också, så jag får väl lämna det öppet.
mina föräldrar stämmer in på samtliga punkter om narcissism men det stämmer inte att de inte vill ha känslomässiga relationer! Mamma tex älskar att sitta och böla och gråta över det förgågna och över människor som dött eller som farit illa på något sätt. Hon är jättemån om sina väninnnor och kan gå genom eld och vatten för de. Inte för sina egna barn dock. Vi är oftast bara i vägen.
utåt set ser de bra ut, men innert inne är de katastrof !
Min mor mobbar min styvfar och kallar honom korkad etc. Att hon själv måste tänka ut allt, är smart, gör allt och far sitter som en pascha. Det gjorde jag med enligt henne. Men är någon ”vän” i knipa så ömmar hon för den. Ojar sig. Allt bra är tack vare henne, och allt dåligt beror på andra. T ex när min son visade sig vara duktig i matte berodde det på henne. Som om mina gener hoppades över.
Du kan dock inte älska dig själv för mycket! Det är hur du älskar dig själv som är det avgörande. Om du älskar dig själv på ett genuint sätt så blir du ödmjuk för andra och älskar och respekterar dem då är det hälsosamt och bra men om du har en falsk självkänsla där din fasad är att älska dig själv för att inte må dåligt det är då det är fel, för sanningen är ju att de inte älskar sig själva de intalar sig bara i deras undermedvetna att de gör de så att de inte får dödsångest.
Resterande missuppfattning håller jag helt och fullt med om i det du skriver och tack för att du skriver om dem!
Jag tror mig ha träffat på såna som genuint älskar sig själva på ett självupptaget sätt, såsom i texten. Jag tror att det kan finnas olika varianter.
Angående punkt 3 och i synnerhet titeln ”de tror att de är heta men inte är det”: Mycket tyder på att narcissistiska män har stark attraktionskraft på kvinnor (vilket för övrigt är flitigt förekommande inom litteratur och film, ex. filmen ”Alfie” med Michael Cane, stryk nyinspelningen med Jude Law) men det handlar om den narcissistiska utstrålningen och personligheten och kan inte mätas med kvantitativa bedömningar av fotografier.
Man är inte narcissist bara för att man är rik och berömd som de två nämda.
Har man växt upp med en narcissistisk förälder vet man det själv för man blev
utsugen, tappade sitt värde och har dåliga relationer med syskonen. Min mamma tycker
verkligen att hon är bra fast hon är ful och osympatisk. Jag minns att om man kritiserade hennes yttre fick hon smått panik. Hon saknar empati. Hon har noll social
kompetens. Men man får inte glömma att de närstående lider mest, deras
liv blir förstörda av denna ångvält. De får ibland så långvariga ärr att
det blir mycket svårt att läka. Och väljer ofta en likadan partner.
Idag kritiserar jag inte min mor. Jag spelar teater och säger inget då hon börjar med sina
galenskaper. Men hur blir man av med dem för gott? Finns nåt sätt?
Vad får dem att fly sin kos?