Psykiskt våld mot barn

av barn är sådana handlingar, eller sådan underlåtenhet att handla, som stör barnets intellektuella och emotionella utveckling, dess självkänsla, sociala kompetens och förutsättningar för nära känslomässiga relationer till andra människor. Psykiskt våld, vilket är liktydigt med , är något som pågår under en längre tid och består av upprepade handlingar och händelser. Jämfört med det fysiska våldet, som lämnar efter sig en fysisk smärta och synliga märken på kroppen, är det psykiska våldet svårare att förklara och få grepp om. handlar snarare om förhållningssätt och attityder, som vuxna har mot barn, än om enskilda episoder och händelser.

En förälder som misshandlar sitt barn psykiskt är ofta mer känslostyrd, än folk i allmänhet, på så sätt att han betraktar sina känslor som ”sanningen” och att dessa känslor inte har så stadig förankring i den observerbara verkligheten runt omkring. En sådan förälder kan då t.ex. få för sig att barnet – när hon ger uttryck för sina naturliga barnsliga behov – försöker ”sätta sig över honom” i någon slags tänkt makthierarki, vilken existerar i förälderns huvud, och att barnet därför behöver ”sättas på plats”. Föräldern kan uppleva barnets beteende som ett , en förolämpning, ett utnyttjande eller något annat starkt negativt. Barnet ska ”veta sin plats”, på botten av makthierarkin, så att föräldern därmed kan känna sig – i jämförelse – bättre, större, starkare, säkrare, mer i , mer värdefull och så vidare. Föräldern har skapat en maktkamp, som han alltid vinner, eftersom han är störst och vuxen. En sådan här förälder är känslomässigt omogen och vet inte hur han ska handskas med känslorna och därför går känslorna ut över barnet.

Att upprätthålla en god och fin fasad utåt, samt en god och fin självbild, brukar också vara viktigt för de föräldrar som utsätter sina barn för psykisk misshandel. En sådan förälder har ofta ett narcissistiskt behov av att framstå som perfekt, felfri och utan skuld. För att upprätthålla denna fasad och självbild kan barnet göras till syndabocken, medan föräldern ser sig själv som ett offer för barnet: Detta barn, som enligt förälderns tolkning, ställer för höga krav, som utmanar föräldern, som är bortskämt, som beter sig respektlöst, som är uppkäftigt, som alltid kräver uppassning, som är egocentriskt och så vidare. Föräldern klarar inte av känslomässigt att se att det ursprungliga problemet finns hos honom själv och att barnets beteende är en följd av hans eget beteende. Han håller sin skräck för brist på kontroll, brist på perfektion, skamkänslor och känslor av otrygghet och hjälplöshet på behörigt avstånd genom att styra, dominera och domdera över sitt eget barn och sin egen familj.

Psykiskt våld kan delas in i aktivt våld och passivt våld

Som aktivt våld räknas psykiska och verbala kränkningar. Barn kan kränkas verbalt exempelvis genom att de förödmjukas, kritiseras, hotas, får veta att de är värdelösa, hånas, förlöjligas, genom att de konstant blir utsedda till syndabockar eller genom att bli ständigt misstänkliggjorda och kontrollerade i detalj. Det kan också handla om att de blir utestängda och isolerade från familjens gemenskap eller att familjemedlemmarna inte lyssnar på dem utan istället behandlar dem som luft.

Det passiva våldet är en mer omedveten form som även kallas för känslomässig försummelse. Föräldrarna har i detta fall inte för avsikt att skada eller kränka sitt barn. Istället är föräldrarna så upptagna av sina egna problem att de inte inser att de missar att möta barnet och dess behov av närhet, kärlek, stimulans och stabilitet. Anledningen till att föräldrarna är så upptagna med sina egna problem kan vara att de saknar kontroll över sina egna liv. Exempelvis blir de själva misshandlade, eller de är mitt uppe i en domstolsprocess, eller så har föräldern själv upplevt en barndom präglad av våld och misshandel, eller så har föräldern har ett neuropsykiatriskt handikapp, med t.ex. bristande impulskontroll eller bristande inlevelseförmåga, och skulle behöva utomstående hjälp i sitt föräldraskap.

Det psykiska våldet kan även delas in i sju olika underkategorier;

  • förödmjukande beteende
  • direkta hot
  • indirekta hot
  • kontroll
  • svartsjuka och
  • emotionellt våld.

Det som samtliga kategorier har gemensamt är att det psykiska våldet skapar ett känslomässigt avstånd mellan förälder och barn och därmed förstör den nära, innerliga och tillitsfulla känslomässiga kontakt som borde finnas dem emellan.

Förödmjukande beteende

Till denna kategori räknas alla beteenden vars målsättning är att såra eller kränka en barnet psykiskt och därigenom skapa obehagskänslor hos barnet. Exempel på förödmjukande beteende är personangrepp på barnet, där barnet blir genomgående kritiserat som person och får sin karaktär utskälld (– i motsats till att föräldern talar om för barnet vad hon gjort fel och ger instruktion om hur hon ska sluta upp med felaktiga beteenden). Det kan också handla om att föräldern, när han ska tilltala barnet eller ge det en tillsägelse, med flit väljer kraftigare och hårdare ord, som gör mer ont att höra, trots att det finns mildare ord som kan användas. Att ge barn öknamn eller att kalla barn för dåliga och ovärdiga ord är också exempel på förödmjukande beteende, liksom att tvinga barn till förödmjukande handlingar. Likaså att sätta sitt barn i negativt ljus inför andra, i syfte att framhäva sig själv som antingen ”den gode” eller ”den självuppoffrande” föräldern, vilken är ett offer för ”detta hemska barn”, eller i syfte att driva med barnet, att ha roligt på barnets bekostnad, är exempel på förödmjukande handling.

Direkta hot

Med direkta hot kan en förälder styra sitt barn med samma effektivitet som genom fysiskt våld och genomslagskraften stärks om det finns fysiskt våld med i bilden. Barnets personlighet är, vid direkta hot, i riskzonen att modifieras till något som är exakt anpassat till vad den våldsutövande föräldern vill ha, men som kommer att innebära stora problem för barnet både nu och i framtiden som vuxen. Barnet riskerar att få psykiska besvär, problem med kamratrelationer, problem med nära relationer, problem på sitt framtida jobb, och så vidare, på grund av att hon inte blivit förberedd för livet och fått utveckla sin friska personlighet, utan istället bara fått anpassa sig efter en omogen förälders olika nycker.

Indirekta hot

Indirekta hot är ett annat sätt för föräldern att låta barnet få veta att en våldshandling är möjlig, ifall barnets beteende inte genast ändras eller upphör. De indirekta hoten förmedlas genom att ett hot framförs, men sägs inte rakt ut, utan läses ”mellan raderna”, och budskapet är att våld är i annalkande, om inte barnet genast lyder. Med indirekta hot skapar föräldern oro, rädsla och obehag hos barnet, dels genom sina ord men också genom kroppsspråk och röstanvändning.

Kontroll

En överkontrollerande förälder vill konstant veta vad barnet gör, var barnet är, med vem barnet umgås – ibland till och med exakt vad barnet tänker och känner – och ha minutiös kontroll över alla aspekter av detta. Effekten av denna kontroll blir att föräldern dominerar sitt barn totalt och att barnet får veta att hon inte har någon talan. Ett så stort kontrollbehov går ofta hand i hand med en negativ människosyn, vilken bland annat synliggörs genom negativa ordval. En förälder som begränsar sitt barns frihet genom ett kontrollerande beteende kan exempelvis vilja ha kontroll över barnets alla aktiviteter, barnets kamrater och sociala liv, exakt vilka tider barnet anländer och går – t.ex. mellan hemmet och skolan – samtlig information som barnet tar emot eller lämna ifrån sig, barnets klädsel, barnets matintag och så vidare. Kontrollbeteendet hos en sådan förälder skapar ett förhållande mellan förälder och barn som bygger på dominans och underkastelse, där det inte finns möjlighet att bygga upp vare sig känslomässig närhet, tillit eller kärlek. Genom ständig kontroll skapas istället misstro och avstånd och det byggs upp ilska och aggression i relationen.

Isolering

Ett barn som blir utsatt för isolering blir utestängt från familjens gemenskap och/eller isolerad från omgivningen. Föräldern begränsar barnets frihet och därför kan isolering även ses som ytterligare en metod för kontroll. Barnet isoleras genom både direkta och indirekta hot, som exempelvis att barnet blir itutat att ”världen där utanför” är för farlig för barnet och att föräldern håller barnet hemma för att skydda henne, och att det är bäst att barnet lyder för annars…

Isolering är också ett sätt för föräldern att säkerställa att ingen utomstående får kännedom om missförhållanden som råder i hemmet, och/eller att skapa trygghet åt föräldern själv, om föräldern hyser en stark misstro mot omvärlden och vill isolera sig mot den. På detta sätt kan föräldern göra barnet totalt beroende av honom, för genom isolering mister barnet all kontakt med andra gemenskaper och andra sammanhang som hon deltagit i och till slut kommer barnet att uppleva isoleringen som vardaglig och normal, i brist på något annat att jämföra med.

Det förekommer också att föräldrar isolerar ett av familjens barn från övriga familjens gemenskap och aktiviteter. Denna form av isolering liknar utfrysning, och kränkande särbehandling. Ett barn blir utsett till och , eller blir ”osynligt”, medan ett annat barn, eller de andra barnen, blir omhuldade och omhändertagna – kanske till och med bortklemade så att de blir negativt särbehandlade på motsatt sätt, vilket även det är skadligt. Det utfrysta barnet ropar man inte på när det är dags för middag, man glömmer barnet när man ska åka bort eller åka hem, man bryr sig inte om att vänta, man driver med detta barn, man uppmuntrar familjens övriga barn att mobba den utfrysta… ja det finns tyvärr alla möjliga varianter.

Svartsjuka

Att vara svartsjuk är mänskligt, men då föräldrar använder sig av svartsjukan som hot, eller som redskap för att kunna påverka barnet, övergår det till att vara psykiskt våld. Svartsjukan används då som ett redskap för att styra eller straffa barnet. Barnet vet till exempel att pappa blir svartsjuk när hon berättar hur roligt hon haft hos mamma, så därför säger barnet istället inget om hur det var hos mamma, eller ljuger och säger att hon haft det tråkigt.

Emotionellt våld

När en förälder har ett beteende, som är direkt inriktat på att få barnet att känna sig hjälplöst, dåligt, uselt eller oviktigt genom att skapa obehagskänslor hos henne, ägnar sig föräldern åt emotionellt våld. Det emotionella våldet kan se olika ut i olika familjer. Negligering kan t.ex. ingå i det emotionella våldet, då föräldern varken vill höra eller se barnet, utan istället ignorerar henne. Att få barnet att verka dumt eller korkat när det pratar, genom att exempelvis sucka, göra miner, himla med ögonen… är också emotionellt våld. Vidare: Att barnet har krav på sig att alltid finns tillgängligt för föräldern och därmed aldrig får leka ifred, läsa i lugn och ro eller sitta och tänka i ensamhet. Att barnet blir skuldbelagt om det försöker säga ifrån, eller blir belagt med skam, eller på annat sätt emotionellt bestraffat. Att föräldern konstant bryter löften och överenskommelser, som träffats med barnet. Tystnad, att tiga och tjura, kan användas som ett kontrollbeteende eller som ett sätt att väcka obehagliga känslor hos barnet och på så vis bestraffa det.

Psykiskt våld och narcissism

Psykiskt våld mot barn har många gemensamma beröringspunkter med narcissism hos föräldrar. De punkter som definierar narcissism motsvarar de punkter på vilka ett barn inte får sina känslomässiga behov bemötta. De barn som vuxit upp med narcissistiska föräldrar, eller en förälder med narcissistiska drag, inser det ofta först i vuxen ålder och då ofta i samband med att de själva genomgår en konfliktfylld relation med en partner som uppvisar narcissistiska drag, eller i samband med att de själva blir föräldrar. I barndomshemmet, där det funnits narcissism, har det ofta funnits problem med det känslomässiga bemötandet av barnen. Inte alltid fysiskt våld, men väldigt ofta psykiskt våld, som inte synts utåt, utanför familjen.

 

Psykisk misshandel

Psykisk misshandel

 


Källor och vidare läsning

© SvartaKatten november 2013
Du får kopiera denna text och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.

Liknande artiklar