Om narcissistiska föräldrar

”Är min förälder narcissistisk?” Nedanstående text bygger, bland annat, på boken Children of the Self-Absorbed: A Grown-Up’s Guide toGetting over Narcissistic Parents av Nina W. Brown.

Humpe, av John Bauer, ur Bland tomtar och troll 1912

Humpe, av John Bauer, ur Bland tomtar och troll 1912

Förväntningar en narcissistisk förälder har på sitt barn

  • Att barnet ska acceptera alla de känslor och egenskaper som föräldern projicerar på barnet.
  • Att barnet ska acceptera och beskyllningar ( och ).
  • Att barnet ska automatisk veta vad föräldern vill eller behöver, och ge det till henne (honom).
  • Att barnet ska beundra föräldern, och ge föräldern sin odelade .
  • Att barnet aldrig ska göra föräldern emot (för det tas som en förolämpning).
  • Att barnet ska förstå att han (hon) är underlägsen föräldern, och därför inte ska reagera på nedlåtande kommentarer från föräldern.
  • Att barnet ska förstå att föräldern alltid ”vet bäst”

Om din förälder är narcissistisk, är detta ett mönster som har funnits så länge du kan minnas, alltså i hela ditt liv. Det är inte någon tillfällig fas som uppstår för att din förälder är sjuk, eller mår dåligt på annat sätt. Du kan fråga andra människor hur de upplever din förälder. Ser de samma saker som du, eller ser de kanske andra störande egenskaper, som du inte har reagerat på, eftersom du ju är uppvuxen med din förälder? Handlar det bara om att du känner dig kritiserad av din förälder, men inte om något annat? I så fall är det bra om du funderar på om det ligger något i kritiken. Finns det fler som klagar på samma saker? Narcissism handlar inte om att man ”bara kommit i hop sig”.

Nej, sicken liten puttefnasker! ropade trollet, av John Bauer, ur Bland tomtar och troll 1912

Nej, sicken liten puttefnasker! ropade trollet, av John Bauer, ur Bland tomtar och troll 1912

Hur mår du (mådde du) när du träffar dina föräldrar?

  • Känner du dig nedvärderad på något sätt? Kanske på ett subtilt sätt som är svårt att sätta fingret på? Eller blir du öppet kritiserad?
  • Känner du att du är ansvarig för dina föräldrars komfort och välbefinnande, och kräver de detta av dig?
  • Känner du att du ska ”stå i givakt” och vara beredd studsa upp att rycka in så fort din förälder behöver något?
  • Har du skuldkänslor för att du inte lever upp till dina föräldrars förväntningar: om du inte kan, inte hinner, inte orkar, inte vill?
  • Har dina föräldrar stora behov av uppmärksamhet? är det du som lyssnar, tröstar, berömmer… hela tiden? Fiskar din förälder efter komplimanger från dig? Förväntas det att du säga emot (och trösta) om din förälder säger negativa saker om sig själv?
  • Känner du dig ? Känns det ibland (eller ofta) som om du inte fanns?
  • När du pratar om dig själv, byter de genast samtalsämne, eller riktar över fokus på sig själva på annat sätt?
  • När du träffar dina föräldrar: önskar du att du var någon annanstans?
  • Känner du dig ”invaderad”, eller kontrollerad?
  • Ska allt göras på din mammas/pappas sätt, och inget annat sätt duger?
  • Blir dina åsikter avfärdade? Får du höra kommentarer som ”sådär känner du inte” och ”sådär tycker du inte” och ”det där förstår du inte”?
  • Känns det som att du måste hålla med dem om allt de säger? Känner du att du måste ”trippa på tå”?
  • Får du alltid sitta och lyssna på när dina föräldrar pratar negativt om andra människor?

Svarar du ja på de flesta punkterna ovan?

Rottrollen, av John Bauer, ur Bland tomtar och troll 1917

Rottrollen, av John Bauer, ur Bland tomtar och troll 1917

Hur känns det efteråt?

  • Känner du dig förvirrad och sårad, kränkt eller ledsen?
  • är du upprörd, arg eller frustrerad?
  • önskar du att dina föräldrar bara ska försvinna, så att du slapp att någonsin träffa dem igen?
  • Funderar du ut strategier för hur du ska kunna undvika dem? ”Ursäkter”?
  • Känner du dig skyldig? Har du dåligt samvete?
  • Tvivlar du på ditt eget omdöme? Undrar du om du missuppfattat saker?
  • Fylls du av självhat? Känner du dig , oduglig eller dum?
  • Känner du ett stort behov av att göra något speciellt för dem, bara för dem?
  • Gör du det?

Svarar du ja på flera av dessa punkter också är det sannolikt att du har blivit utsatt för emotionell misshandel. Din förälder kan ha ett narcissistisk beteende. Vanligt i dysfunktionella familjer är att man ”trillar tillbaka” in i gamla jobbiga mönster så fort familjen samlas: Blir det bråk, typ Lars Norén-pjäs, nästan varje gång ni ses? Det kan vara precis tvärt om också: Att det är förbjudet att överhuvud taget nämna det som är jobbigt, och att över huvud taget ha några känslor.

En narcissistisk person har ett osunt mönster där följande ingår:

  • Stort behov av uppmärksamhet
  • Stort behov av andras beundran (eller aktning, fruktan och i extremfall avsky och hat)
  • Stort behov av att få känna sig speciell och unik
  • Brist på
  • Gränslöshet: Använder andra människor som en förlängning av sig själv. Tar sig friheter.
  • Grandiositet, högfärd
  • Ytlighet, ett ytligt känsloliv
  • Använder andra människor som objekt eller redskap. Utnyttjar andra.
  • Emotionell misshandel av andra
  • Skyller på andra i situationer där de borde ta själva

© SvartaKatten 2007
Du får kopiera denna text och använda dem i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.

FacebookTwitterGoogle+Blogger PostGoogle GmailEmailBookmark/FavoritesDela/Bokmärk

Liknande artiklar