Narcissistisk personlighetsstörning

Narcissistisk personlighetsstörning är en störning där individen är överdrivet upptagen av maktlystnad, prestige och fåfänga. De som har denna störning kan bland annat beskrivas som självtillräckliga, inbilska och egenkära personer med ett allt för stort självhävdelsebehov, samt behov av att stå i centrum. Deras verklighetsuppfattning brukar skilja sig en del från de flesta andras och man uppfattar dem ofta som egocentriska, empatilösa och verklighetsfrånvända.

Personer med störningen växlar ofta mellan två rakt motsatta självbilder: Å ena sidan den idealiserade, storslagna, grandiosa och perfekta – å andra sidan den som är uppfylld av skam och självhat och ofta även har depressiva symptom. Även relationerna till andra människor präglas av denna dikotomi: Inledningsvis är narcissisten ofta charmerande, karismatisk och tillmötesgående, för att sedan växla till ett obehärskat och kränkande beteende, eller till ett iskallt ignorerande.

Benämningen narcissism, för att beskriva överdriven fåfänga och självcentrering, är hämtad från den gamla grekiska gudasagan om Echo och Narcissus och är ett etablerat uttryck sedan århundraden tillbaka. På 1960-talet användes därför uttrycket narcissism först av Otto Kernberg 1967, när han beskrev vad en Narcissistisk personlighetsstruktur är för något, och därefter av Heinz Kohut 1968, när han beskrev diagnosen Narcissistisk personlighetsstörning.

I år, 2013, utkom American Psychiatric Association (APA) med den femte upplagan av sin diagnosmanual, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5), vilken används även i Sverige. Diskussionerna kring diagnoskriterierna för personlighetsstörningar gick heta före utgivningen och man diskuterade även att slopa benämningen narcissistisk personlighetsstörning helt och hållet. Det ändade dock med att narcissistisk personlighetsstörning finns med även i den nya upplagan.

Generella kriterier för en personlighetsstörning

När en läkare eller psykolog utreder om en patient eller klient har en personlighetsstörning måste denne först bedöma om patienten uppfyller de generella kriterierna som gäller för samtliga personlighetsstörningar. Så här säger DSM-5:

En personlighetsstörning kännetecknas väsentligen av en funktionsnedsättning i personligheten (i jagfunktionerna och de mellanmänskliga funktionerna) och förekomsten av patologiska personlighetsdrag. För att diagnostisera en personlighetsstörning måste följande kriterier vara uppfyllda:

  1. Individen har nedsatt jagfunktion, med avseende på personlig identitet eller autonomi, och nedsatt relationsförmåga, med avseende på förmåga till eller intimitet.
  2. Individen uppvisar flera patologiska personlighetsdrag från, antingen en personlighetsdomän, eller en facett av drag från olika domäner.
  3. Nedsättningen i personlighetsfunktion, och de individuella patologiska personlighetsdragen, är stabila över tid och visar sig konsekvent i flera olika situationer och sammanhang.
  4. Nedsättningen i personlighetsfunktion och uttrycken för individens personlighetsdrag kan inte bättre förklaras av det utvecklingsstadium som individen befinner sig på, eller av normerna som råder i individens sociokulturella miljö.
  5. Nedsättningen i personlighetsfunktion och uttrycken för individens personlighetsdrag beror inte bara på direkta fysiologiska effekter av någon substans (som missbruk eller medicinering) eller på något somatiskt tillstånd (som allvarlig skallskada).

DSM-5 kriterier för Narcissistisk personlighetsstörning

En personlighetsstörning kännetecknas väsentligen av en funktionsnedsättning i personligheten (i jagfunktionerna och de mellanmänskliga funktionerna) och förekomsten av patologiska personlighetsdrag. För att diagnostisera narcissistisk personlighetsstörning måste följande kriterier uppfyllas:

  1. Signifikant nedsättning av personlighetsfunktionen, vilket manifesteras av:
    1. Nedsättning av jagfunktionerna med avseende på (a eller b):
      1. Identitet: Omåttligt beroende av andra för självdefiniering och reglering av självkänslan; antingen överdriven självuppskattning och uppblåsthet, eller nedslagen och ”punkterad”, och kan svänga mellan extremer; förmågan att reglera känslor fluktuerar med självkänslan.
      2. Autonomi: Individen har som mål att få andras godkännande; har orimligt höga krav på sig själv i syfte att kunna se sig själv som exceptionell, eller för låga krav till följd av en orimlig känsla av särskilt berättigande; är ofta omedveten om sina egna motiv.

      OCH
      .

    2. Nedsättning av de mellanmänskliga funktionerna (a eller b):
      1. Empati: Nedsatt förmåga att känna igen eller förstå andra människors känslor och behov; omåttligt lyhörd gällande andra människors reaktioner, men bara om andras reaktioner uppfattas som relevanta för individen själv; antingen överskattar eller underskattar sin effekt på andra människor.
      2. Intimitet: Relationer är i det stora hela ytliga och finns bara till för att reglera självkänslan; ömsesidighet förhindras av nedsatt genuint intresse för andras upplevelser och av att individen främst söker personlig vinning.

    .

  2. Patologiska personlighetsdrag inom följande domän:
    1. Antagonism, som karaktäriseras av:
      1. Grandiositet: Känslor av särskilt berättigande, antingen öppet eller dolt; självcentrering; en fast tro ​​att man är bättre än andra; nedlåtande mot andra.
      2. Uppmärksamhetssökande: Omåttliga försök att attrahera och vara i centrum för andras uppmärksamhet; sökande efter beundran.

    .

  3. Nedsättningen i personlighetsfunktion, och de individuella personlighetsdragen, är stabila över tid och visar sig konsekvent i flera olika situationer och sammanhang.
    .
  4. Nedsättningen i personlighetsfunktion och uttrycken för individens personlighetsdrag kan inte bättre förklaras av det utvecklingsstadium som individen befinner sig på, eller av normerna som råder i individens sociokulturella miljö.
    .
  5. Nedsättningen i personlighetsfunktion och uttrycken för individens personlighetsdrag beror inte bara på direkta fysiologiska effekter av någon substans (som missbruk eller medicinering) eller på något somatiskt tillstånd (som allvarlig skallskada).
Selfies

Selfies


Källor:

vuxnabarn.nu oktober 2013
Diagnoskriterierna är en översättning av DSM-IV and DSM-5 Criteria for the Personality Disorders (pdf) från dsm5.org
Du får kopiera denna text och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.

Liknande artiklar