6. Hon får dig att framstå som galen. Om du försöker konfrontera henne angående något hon gjort eller sagt påstår hon att du har ”en väldigt livlig fantasi” (detta är en fras som ofta används av misshandlare av olika slag för att motbevisa offrets erfarenhet av misshandeln) som om du inte vet vad du pratar om, eller hon säger att hon inte har någon aning om vad du pratar om. Hon kommer hävda att hon inte minns, inte ens mycket minnesvärda händelser. Hon förnekar blankt att de någonsin inträffat. Inte heller kommer hon någonsin att erkänna att det finns en möjlighet att hon kan ha glömt. Detta är en extremt aggressiv och extremt upprörande taktik som kallas ”gaslighting”, gemensam för misshandlare av alla slag. Din verklighetsuppfattning urholkas ständigt så att du till slut tappar tilltron till ditt eget minne och din egen tankeförmåga, vilket gör dig till ett mycket lättare offer för förövaren.
Narcissister ”gaslightar” rutinmässigt. Narcissisten antingen att insinuerar, eller säger rakt ut, att du är instabil och borde söka vård annars skulle du inte tro sådana löjliga saker och vara så motsträvig. Du är överkänslig. Du inbillar sig saker. Du är hysterisk. Du är helt orimlig. Du överreagerar, som du alltid gör. Hon ska prata med dig senare, när du har lugnat ner dig och inte längre är så irrationell. Hon kan även karakterisera dig som neurotisk, psykotisk eller borderline (om hon känner till sådana begrepp).
När hon väl kokat ihop dessa fantasier om psykisk sjukdom hos dig berättar hon sen för andra om dem. Och, som alltid, presenterar hon dem som uttryck av oro, samtidigt som hon deklarerar sig själv som varandes ett oskyldigt offer. Hon har inte gjort någonting. Hon har ingen aning om varför du är så irrationellt arg på henne. Du har sårat henne fruktansvärt. Hon tror att du kan behöva psykoterapi. Hon älskar dig väldigt mycket och skulle göra allt för att göra dig lycklig, men hon vet bara inte vad hon ska göra. Du stöter bort henne när allt hon vill är att hjälpa dig.
Hon har samtidigt befriat sig själv från allt ansvar för din uppenbara motvilja mot henne, underförstått att det är något fundamentalt fel med dig som gör dig arg på henne. Hon undergräver din trovärdighet hos dem som lyssnar på henne. Hon spelar rollen som kärleksfull mor så perfekt att ingen tror dig.
Trassel (film 2010)
7. Hon är avundsjuk. Varje gång du får något fint hon är arg och avundsjuk. Hennes avundsjuka är uppenbar när hon beundrar… vad det nu är du har fått. Hon ska försöka ta det ifrån dig, förstöra det för dig, få samma eller bättre åt sig själv. Hon jobbar alltid på att försöka få vad andra människor har, precis som en tvååring som försöker få tag på ett annat barns leksak. Avunden hos narcissistiska mödrar inkluderar ofta sexuell konkurrens med sina döttrar eller svärdöttrar. De försöker förbjuda sina döttrar att bära smink, för att strax efteråt ”putsa upp” sig själva på ett åldersadekvat sätt, eller genom att börja dejta. De kritiserar utseendet på sina döttrar och svärdöttrar. Denna avund gäller även relationer. Narcissistiska mödrar är ökända för att försöka förstöra sina barns äktenskap och lägga sig i sina barnbarns uppfostran.
8. Hon är en lögnare på så många olika sätt att man inte kan räkna dem alla. Varje gång hon pratar om något som har känslomässig betydelse för henne kan man slå sig i backen på att hon ljuger. Ljugandet är ett av de sätt på vilka hon skapar konflikter i relationer och i livet för människorna omkring henne. Hon ljuger för dem angående vad andra människor har sagt, vad de gjort, eller hur de mår. Hon ljuger om sitt förhållande med dem, om ditt beteende eller om din situation. Allt för att blåsa upp sig själv och undergräva din trovärdighet.
Narcissisten är mycket noga med hur hon ljuger. För utomstående ljuger hon eftertänksamt och medvetet och alltid på ett sätt som kan dementeras i efterhand, om hon skulle bli påkommen med att ha ljugit. Hon förvrider det du sagt snarare än att konstruera en helt ny lögn från grunden. Hon gör oschyssta omtolkningar av saker du faktiskt gjort på riktigt så att de framstår som någonting annat. Om hon nyligen kommit med någon särskilt flagrant lögn kan hon ägna sig åt lögn i förebyggande syfte: hon ljuger i förväg för att kunna avfärda vad du skulle kunna tänkas säga innan du ens sagt något. Sedan, när du talar om för någon annan vad din mamma gjort, blir du abrupt avbruten med ”Jag vet redan allt det där… din mamma berättade att… (självrättfärdigande och lögner)”. Eftersom hon är så noga med att alltid kunna tillbakavisa tolkningar av vad hon sagt och gjort är det väldigt svårt att lyckas fånga henne mitt i en lögn. De mer lättlurade av hennes vänner kanske aldrig kommer att inse hur oärlig hon är.
Inför dig kommer hon med uppenbara lögner. Hon påstår att hon inte minns taskiga saker hon har gjort, inte ens sånt hon gjort alldeles nyligen, inte ens om det var något mycket minnesvärt. Självklart, om du försöker väcka hennes minne genom att återge omständigheterna kring det som hände, svarar hon ”Du har så livlig fantasi” eller ”Det var ju länge sedan. Varför ska du alltid älta om gammalt groll?” Dina samtal med henne är fulla av nonchalanta avsnoppningar och avledningsmanövrar. Dig respekterar hon inte ens tillräckligt mycket för att anstränga sig så att lögnerna ska låta bra.
Vid de sällsynta tillfällen hon tvingas erkänna en del av sitt usla beteende medger hon sitt misstag endast med tvetydighet, eller på ett sätt som senare går att dementera: Hon ”gissar” att ”kanske” hon ”kan ha” gjort något fel. Förseelsen framställs alltid kraftigt förvanskad så att den ska framstå i bättre dager. Uttrycken ”jag antar”, ”kanske” och ”kan ha” är lögner i sig själva eftersom hon vet precis vad hon har gjort – inget gissande, inga kansken, inga antaganden.
Trassel (film 2010)
9. Hon ska hela tiden stå i centrum för uppmärksamheten. Detta behov är ett grundläggande karaktärsdrag hos narcissister. I synnerhet hos narcissistiska mödrar, vilkas barn endast finns till för att mamman själv ska få uppmärksamhet och beundran. Narcissistiska mödrar älskar att bli uppassade och de avbryter ofta sina barn med små förfrågningar om tjänster. ”Medan du ändå är uppe… kan du hämta?” eller motsvarande är en av deras favoritfraser. Att ge dig en uppgift att göra i början av veckan, eller i början av dagen, som du kan uträtta enligt egen planering, verkar inte fungera för en narcissistisk mamma. Istället ska du att ställa upp omedelbart, när som helst, vid en förfrågan från henne och helst på en tid då du är upptagen med annat. Du ska ”hjälpa” henne hämta och bära, alltid vara redo för att gottgöra henne för den uppoffring hon gör i och med att hon är din mamma. Och medan du gör det speglar hon sig i glansen av din uppmärksamhet och uppassningen av hennes (höga) person.
En narcissistisk mamma kan skapa väldigt udda tillfällen då hon får vara i centrum för uppmärksamheten; exempelvis vid en minneshögtid för någon i hennes närhet som gått bort för länge sedan, eller genom att ställa till med stort kalas vid små personliga högtider. Hon kan älska att underhålla så hon får vara ”the life of the party”. Hon försöker stjäla rampljuset eller förstöra tillfällen då någon annan är menad att stå i centrum, särskilt om det gäller det barn hon har utsett till syndabock. Hon inbjuder ofta sig själv att följa med någon annan dit hon inte är välkommen. Om hon besöker dig, eller du besöker henne, är du skyldig att spendera all din tid med henne. Att hon skulle sysselsätta sig själv är, för henne, otänkbart. Varje gång du försökt göra någonting utan henne, inte velat underhålla henne, vägrat att passa upp på henne, förhindrat att hon startat ett drama, eller på annat sätt berövat henne uppmärksamheten, har hon tjurat, surat, manipulerat eller fått ett vredesutbrott.
Äldre narcissistiska mammor använder ofta ”ålderns rätt” till att manipulera igång draman. Ofta genom att försumma sin hälsa eller genom att göra saker de vet kommer att göra dem sjuka. Detta ger henne möjlighet att inkassera den investering hon gjorde i dig då hon ”dresserade” dig, när du var barn, till att passa upp på henne. Då ringer mamma dig (eller ännu bättre, får grannen eller vårdhemsföreståndaren att ringa dig) och kräver att du infinner dig omedelbart. Du ska rusa till hennes undsättning, hålla henne i handen, gråta över hennes smärta och lyssna inkännande till hennes eviga klagomål om hur svårt och hemskt hon har det. (”Man ska aldrig bli gammal!”, ”Jag ska ändå dö snart!”) Det är nästan aldrig så att du faktiskt kan göra någon nytta när du väl kommit dit, och de bakomliggande orsakerna till situationen hon hamnat i kan ha varit helt onödiga händelser som mycket väl gått att undvika. Men du har hamnat i en extremt svår situation. Om du inte agerar publik och ger den uppmärksamhet hon manipulerar för att få, framstår du som extremt dålig i andra människors ögon. (Narcissistiska beteenden åtföljer vanligen Alzheimers sjukdom, så detta beteende förekommer även hos helt normala föräldrar som åldrats.)
Trassel (film 2010)
10. Hon manipulerar dina känslor för att livnära sig på din smärta. Detta bisarra beteende är så vanligt bland narcissistiska mödrar att deras barn ofta kallar dem för ”känslomässiga vampyrer”. Några av dessa emotionella måltider intas i form av ren sadism. Hon gör och säger saker bara för att såra. Hon plågar dig, retas eller ger dig nålstick angående saker hon mycket väl vet är extra känsliga för dig, samtidigt som ett leende spelar över hennes läppar. Hon kan ha tagit dig till skrämmande filmer eller berättat läskiga historier, sen hånat dig för att du var ”en sån barnunge” när du grät. Hon skjuter in en sårande kommentar i er konversation och ler förtjust åt din sårade min. Du kan höra skratt i hennes röst när hon enträget försöker pressa dig angående något känsligt ämne, eller när hon säger obehagliga saker till dig. Senare kommer hon att prata skadeglatt om hur upprörd du blev, glatt berätta för andra människor att du är så rolig att retas med, och försöka få andra att dela hennes nöje. Hon roas av sina grymheter och gör inget försök att dölja detta. Hon vill att du ska veta att din smärta är underhållande för henne. Hon kan ta upp ämnen som är smärtsamma för dig och använda dem för att försöka tränga in i ditt känsloliv, medan hon hela tiden iakttar dig noga. Detta är emotionell vampyrism i sin renaste form. Hon livnär sig känslomässigt på din smärta.
En extra märklig form av denna känslomässiga vampyrism kombinerar uppmärksamhetssökande beteende med krav på att publiken ska lida. Eftersom narcissistiska mödrar ofta spelar martyr kan detta kan ske i form av förvridna, självömkande dramer som hon omsorgsfullt producerar, och där hon själv är stjärnan. Hon snyftar och jämrar sig över att ingen älskar henne och alla är så själviska, och hon vill inte leva längre, hon vill dö! Hon vill dö! Hon verkar inte bry sig om att manipulationerna av andras känslor och hennes självömkan verkar frånstötande på andra människor. Ett konstig beteende som är mycket vanligt bland narcissister: Hennes dramer kan också kretsa kring tragedier som andra människor råkat ut för, ofta om hur mycket hon lidit genom association till dem. Hon gråter över det hemska mordet på någon som hon inte skulle känna igen ens om hon passerade honom på gatan, och orsakar på så sätt obehag hos sina lyssnare.
Trassel (film 2010) Walt Disney Pictures
Nästa sida:
11. Hon är självisk och oresonlig.
12. Hon är självupptagen.
13. Hon har vansinnigt lätt för att gå i försvarsställning och är mycket känslig för kritik.
14. Hon terroriserar.
15. Hon är infantil och småaktig.
16. Hon är aggressiv och skamlös.
17. Hon ”parentifierar” (”parentifies”).
© Översättning av SvartaKatten 2011
Du får kopiera denna översättning och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.
Textens originaltitel: ”Characteristics of Narcissistic Mothers” • Kopia på originaltexten finns här (klicka) • Ursprungligen postat på: http://www.geocities.com/zpg1957/narcissists.htm under signaturen ”Chris”, men den sidan finns inte längre.
![Cecilia Nebel har intervjuat personer som haft en relation till en narcissist – ett vuxet barn och en före detta make – samt Sveriges främsta experter inom ämnet […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2016/01/julia-lindemalm-sydsvenskan-36x36.jpg "Artikelserie om narcissism i Sydsvenskan"){kind=small}
![Alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Uppmaningen gäller både allmänheten och de myndigheter […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2015/08/hjalpa-barn-som-far-illa-36x36.jpg "Misstanke om att barn far illa"){kind=small}
![10 sätt att utveckla sin återhämtningsförmåga Skapa relationer. Goda relationer till familjemedlemmar, vänner eller andra personer är viktigt. Att ta emot hjälp och stöd från dem som bryr […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2013/10/sov-du-lilla-videung-2-36x36.jpg "Vägen till återhämtning"){kind=small}
![Jag har alltid sett livet som en trappa. Man utvecklas, tar ett steg, kommer längre ifrån det som har varit jobbigt. Nya svårigheter kan vänta efter trappans gång, […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2015/08/Skattkarta-1024x576-36x36.jpg "Livskartan"){kind=small}
![Många vänder sig hit för att hitta svar på frågor gällande att ha barn ihop med en narcissist och hur man som förälder bör agera när den andra […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2012/01/mommie-dearest-36x36.jpg "Barn med en narcissist? Här finns praktiska råd"){kind=small}
Hej annemy,
jag läste ditt inlägg, jag blev berörd och varm i hjärtat. Jag blev glad, för du förmedlar själva kärnpunkten i det som jag under hela mitt liv haft svårt att förstå. Det handlar om att inte fastna med sina negativa känslor i någon människa och ha kvar den personen som syndabock. Sent i livet, tack vare ditt inlägg, förstår jag att det handlar om att värna om sig själv och lämna de personer man/jag mår dåligt av. Det är ju inte någons fel.
Värna om mina känslor, och ta ansvar för m i n a känslor. Det är ju j a g som ska förlösa m i g och förstå mig själv…!
Med narcissistiska problem, att ha stängt av känslorna så är det allra bästa att inte ge den personen näring utan att den personen får söka sin egen hjälp.
Jag blir så glad av att läsa att du kunnat ta hand om och hantera. Det skulle vara jätteroligt om fler som lyckats ta hand om sig, och därmed fått kunskap om sig själva, kan förmedla den kunskapen här. Att kunna släppa taget om att vara livslångt offer för sin taskiga morsa, och befria henne från den syndabocks-rollen. Det handlar om att göra upp med sitt sociala arv så att det inte förs vidare. Det finns hur mycket hjälp som helst att få i Sverige idag för våra själsliga våndor.
Finns det fler som har positiva förslag och positiva vägar att skriva in här?!
Jag tänker, med din ängel, är att du har stor tillgång till ditt hjärta – stor empati.
Tusen tack för ditt inlägg.
Tacksam
hej, vet inte riktigt vart jag ska börja.
Bor fortfarande hemma med min mamma just nu,är 26 år o ska börja ett nytt jobb nu i höst.
Märkte för några år sedan att min mamma började bli mer o mer elak mot mig, sa massa taskiga och elaka saker, som att jag inte får göra si o så, att hon skulle bestämma allt jag gjorde. Hon har börjat säga att jag har blivit galen och konstig på sista tiden, är inte alls galen eller konstig, o när jag gråter säger hon varför gråter du på ett elakt sett som ett hån kan man säga. Hon säger att jag inte bli något inom något yrke. Hon blir arg på mig vad jag än gör. Försöker göra så gott jag kan.
Känner att jag nästan behöver hjälp faktiskt.
Min mamma på pricken, allt stämmer in + lite efter grejer hon har för sig. Bröt kontakten för 6 år sedan och det är mitt livs bästa beslut. Även om hon inte respekterar beslutet..
Hej alla.
Jag är 36 år gammal och har tack vare denna sidan som jag hittade för någon dag sedan insett att jag vuxit upp med narcissistiska föräldrar.
Nu har alla pusselbitar hamnat på platts, varför dom har behandlat mig som dom gjort.
Jag skriver för att berätta lite hur jag haft det men också för att jag kanske kan ”hjälpa” andra, lite tipps längst ner.
Aldrig känt sig älskad, saknad, att man dugt till, fått bestraffningar i form av psykisk och fysisk misshandel. känt att man inte är värd något alls att dom hellre hade velat haft mina kusiner som barn i stället för mig.
Jag tror jag haft lite tur i oturen om man kan säga så.
Jag är ADOPTERED och har alltid vetat att då har vi ej samma gener och att jag då inte är lik dom, vilket innebär att jag har kämpat för att dom skall älska mig men inte så mycket som vissa andra jag läst om, jag har mer gjort så här att när jag tex försökt göra något som dom sagt bra och även om jag lyckats några gånger men dom ej sett det eller sagt det där har du inte alls gjort …..då har jag helt enkelt bara sagt men duger det ej så slutar jag.
När min far gett mig fysisk misshandel i typ av 1000nålar som är man tar tag i offrets underarm med båda händerna och vrider åt olika håll så hyn känns som den skall gå av, som man vrider ur tvätt…. har jag spänt underarmen för att få minde ont och tittat ”farsan” i ögonen och inte visat att jag fått ont och i bland till och med i tonåren sagt, känner du dig duktig nu….
En gång när jag va liten mins ej så skulle farsan trycka ner mig i köks soffan va uppenbart att det va för att göra mig illa, men han fick inte tillfälle för jag försvarade mig, fick fotat till han.
Jag har inga minnen som liten, tur kanske det.
Mina föräldrar är inga smarta människor och det tror jag också har underlättat för mig.
Det är ju en del bollar att hålla i luften för dom om dom skall lyckas dölja vad som föregår och lyckas fult ut att knäcka mig.
Jag har nog alltid haft någon slags styrka för jag har alltid förstått att något är fel på dom.
I sena tonårsåldern har folk till och med sagt att något är fel på dom, jag märkte också att morsan aldrig gillade någon på jobbet och pratade skit om dom, men det va människor som jag tyckte om så jag tyckte det va konstigt.
Hon gillade aldrig någon speciellt inte om dom gillade mig.
Men det har ändå varit hemskt att växa upp med dom, att inte känna sig älskad kommer nog för alltid i mig va ett stort tomrum, ett svart hål där ensamhet och rädsla alltid kommer finnas, att veta att jag aldrig varit älskad av dom gör ont.
att veta det att allt dom gjort va inte för min kull utan för deras, fick aldrig det jag ville ha, eller göra det jag ville utan det va vad dom ville.
Jag hade också oturen att råka ut för en psykopat och pedofil när jag va 17 år och i dens våld va jag i 4 år, där ingick bla våldtäkter och misshandel. jag va ju lätt byte, naiv och inga föräldrar som bryr sig. men jag lyckades tillslut ta mig ur, han va ej smart vilket underlättade. Finns den farligare typen den som kan mörda och så denna som är korkad och kan ej hålla alla bollar i luften. omgivna av psykopater är en bra bok, men handlar om högutbildade psykopater blir ej samma sak riktigt.
Till er som kanske har det värre, bryt kontakten dom är ej kapabla till känslor, dom lider ej för att du bryter kontakten. så du behöver inte ha dåligt samvete.
Har du otur att dom lyckats göra att ex släkten tar avstånd från dig, bryt då med dom också, tror dom ej på dig är dom inte värda dig och bryr sig inte tillräckligt om dig, Bryt, det finns andra där ute, du kanske kan hitta en vän eller några som kan bli som en foster familj, vem vet. Men kom ihåg DU FÖRTJÄNAR BÄTTRE., bryt kontakten och börja ditt ”nya” liv, inte lätt men försök.
Du kan inte ändra det som hänt men du kan påverka din framtid.
Så tack för denna sidan, nu har jag förstått, nu skall jag försöka skapa mig ett nytt liv, jag hoppas jag lyckas, har en underbar man. stor kram till er alla. Kämpa…
Känner igen en hel del här.
Är uppvuxen i en, som jag nu ser det, en dysfunktionell familj tillsammans med en äldre syster.
Min far fick kronisk trötthetssyndrom för ca 30 år sedan och har sedan dess aldrig varit sig lik. Min mor är en person med extremt kontrollbehov vilket också märks på hennes kommentarer – ledande frågor samt kommentarer som t.ex att man inte går att prata med, det där ska inte du hålla på med, etc etc.
Min syster har ett fruktansvärt temperament och älskar konflikter. Rör sig gärna kring personer inom det militära etc. Frågar gärna om hjälp så länge hon själv gynnas.
Att sedan det knakar mellan far och mor, gör det inte lättare precis då de vänder till oss barn – t.ex vill aldrig mor fara iväg länge sträckor med farsan utan stannar hellre hemma.
Farsan och syrran å sin sida ”lever” på andras handlingar och känslor – som att de söker någonting hos andra som de inte själva har och lägger sig gärna i ens privatliv (de två är mycket lika varandra till sättet).
Men, morsan och syrran älskar att konspirera och syrran får med sig morsan i mycket med.
Ja, ni fattar nog själva hur fucked up allt är. Själv har jag försökt rätta till saker o ting, men nu inser jag att det är lönlöst….
Vi hade tidigare en stor släkt alldeles intill oss men när de så småningom försvann, blev vi ensamma och det var då allt eskalerade. Vi ”levde” via dem, kan man säga.
Allt ovan sagda hat gjort det svårt för utomstående att komma in i familjen. Har som tur en stark sambo men även hon undrar vad som står på.
Har inte själv drabbats av fysiskt våld eller så, men aldrig har man fått komplimanger på ett genuint sätt (tror att de själva inte fick så mycket när de var unga). Alltid gått min egen väg.
Man har alltid känt sig som en outsider och haft svårt för att lita på folk.