-R-a-d-e-r-a-d-

Ett hemskt för mig var när pappa dog för 12 år sen. Mor gjorde plötsligt klart att nu skulle allt som hade med vår familj att göra slängas. Medan jag tog hand om min dotter, som var nyfödd, slängdes hela familjens liv i container. Fotoalbum, brev, mina och syskonens alla teckningar och skolböcker, pappas kärleksbrev till mor, med mera, med mera. Jag åkte mitt snabbaste till containern och lyckades rädda några fotoalbum. Resten hade redan forslats bort.

Hon försökte hindra bekanta till pappa att komma till begravningen, men prästen sa till henne att alla var välkomna in i kyrkan, de som så önskar.

Pappa begravdes i sin morgonrock och tofflor – på mors begäran – och på så vis tog många så illa vid sig att de lämnade kyrkan. Hon var mycket nöjd över det.

Sedan sa hon till oss barn att nu börjar hennes nya liv, så var och en får klara sig själv, och försvann.

Ett par år senare fick hon en nervsjukdom och hamnade i rullstol. Då ringde hon till oss alla och krävde hjälp dygnet runt och anklagade oss för olika saker. Ja, då dög vi. Att var och en skulle klara sig själv gällde visst inte henne. Syrran sprang där så ofta att hon nästan förlorade sitt jobb, ändå dög det inte, utan ständiga beskyllningar om hur dåligt vi barn hjälpte henne.

Så fort man började ilskna till fick man höra hur elak man var som behandlade sin gamla mor som sitter i rullstol så illa. Till saken hör att med lite träning hade hon kunnat börja gå igen, men jag misstänker att det här livet gillar hon: Sitta i rullstol och bli betjänad av hemtjänsten och peka med sitt finger på saker som ska flyttas helt i onödan.

Än idag sitter hon där. Men jag har raderat henne från mitt liv. Mitt val.

Raderat familjeporträtt

Raderat familjeporträtt

© BT. 4 februari 2013
Du får kopiera denna text och använda den i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.

Liknande artiklar

Etiketter: , , ,