Härmed säger jag upp dig från rollen som min förälder.
Med omedelbar verkan slutar dina skyldigheter och privilegier gällande mig. Med tanke på hur bristfälligt du uppfyllt dina åtaganden så antar jag att detta inte kommer att innebära någon större förändring för dig i praktiken.
Likafullt är det viktigt för mig att officiellt rensa bort mina förväntningar på dig.
—
Jag löser dig från ansvaret att vara ett stöd, både praktiskt och emotionellt.
Jag löser dig från ansvaret att inkludera mig i familjen.
Jag löser dig från ansvaret att hålla reda på vad jag gör och vad som händer i mitt liv.
Jag löser dig från ansvaret att uppmärksamma mig på bemärkelsedagar och andra firanden.
Jag löser dig från ansvaret att hjälpa mig med något.
Jag löser dig från ansvaret att lyssna på mig.
Jag tar ifrån dig rätten att skryta om mig. Du har ingen del i mitt liv längre och mina framgångar tillhör bara mig.
—
Jag löser mig själv från ansvaret att anpassa mig till dig när vi ses.
Jag löser mig själv från förhoppningen om att känna mig som en fullvärdig medlem av familjen och hoppet om den relation jag ville ha med dig.
Jag löser mig själv från ansvaret att hålla reda på vad som händer i ditt liv.
Jag löser mig själv från ansvaret att uppmärksamma dig på bemärkelsedagar och andra firanden.
Jag löser mig själv från ansvaret att lyssna på dig.
Jag löser mig själv från ansvaret att hjälpa dig när du blir äldre.
—
Jag lovar mig själv att göra det som behövs för att komma vidare från den bitterhet, ilska och sorg som kommer upp ibland.
Jag lovar mig själv att vara mer uppmärksam på vilka som ger mig stöd och energi, och att glädjas åt det.
Jag lovar mig själv att ha realistiska förväntningar på hur jag kan må, och att kämpa vidare även om det blir bakslag.
Jag lovar mina framtida barn att lära mig av min historia så att de får en bättre förälder än vad jag hade.
Jag lovar mig själv att göra mitt bästa för att bete mig värdigt och i enlighet med mina värderingar när du kommer på tal eller när vi råkar ses.
Vägs ände
© Ysanja 16 nov 2010
Du får kopiera denna text och använda dem i ICKE kommersiellt syfte på villkor att du anger källan vuxnabarn.nu,
länkar tillbaka till denna sida med en klickbar länk, samt att du inte gör några ändringar i texten.
![Cecilia Nebel har intervjuat personer som haft en relation till en narcissist – ett vuxet barn och en före detta make – samt Sveriges främsta experter inom ämnet […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2016/01/julia-lindemalm-sydsvenskan-36x36.jpg "Artikelserie om narcissism i Sydsvenskan"){kind=small}
![Alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Uppmaningen gäller både allmänheten och de myndigheter […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2015/08/hjalpa-barn-som-far-illa-36x36.jpg "Misstanke om att barn far illa"){kind=small}
![Hur hanterar människor svåra händelser som förändrar deras liv? Att mista någon man älskar, förlora jobbet, drabbas av en allvarlig sjukdom, terrorattacker och andra traumatiska händelser, är alla […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2013/10/sov-du-lilla-videung-2-36x36.jpg "Vägen till återhämtning"){kind=small}
![Jag har alltid sett livet som en trappa. Man utvecklas, tar ett steg, kommer längre ifrån det som har varit jobbigt. Nya svårigheter kan vänta efter trappans gång, […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2015/08/Skattkarta-1024x576-36x36.jpg "Livskartan"){kind=small}
![Många vänder sig hit för att hitta svar på frågor gällande att ha barn ihop med en narcissist och hur man som förälder bör agera när den andra […]](http://vuxnabarn.nu/wp-content/uploads/2012/01/mommie-dearest-36x36.jpg "Barn med en narcissist? Här finns praktiska råd"){kind=small}
Jag vill bryta kontakten med min mamma! Vågar jag? Kan jag?
Ska jag skicka henne ovanstående dikt?
Varför talas det inte om narcissism i Sverige? Finns det någonstans man kan gå och få stöd och hjälp. Någon som förstår och vet vad detta är. Min psykolog ka inte hjälpa, han säger bara att ”hon måste vara sjuk som säger så till dig”!
Du kan gå med här på vårt forum.
Hej Sigrid
Klart att du vågar bryta med din mamma om det är det du verkligen vill. Jag har själv gjort det och känner mig bättre. Det är ett stort och svårt steg att ta och omgivningen kommer inte att vara förstående. Du kommer troligen att få stå till svars för mycket. Skuld och skam känslor kommer oxå att var ständigt närvarande. Men för mig har det varit räddningen. Jag höll på att brytas ned fullständigt. Idag mår jag betydligt bättre även om jag fortfarande dippar ibland, särskilt inför stora familjehelger.
Gå med i forumet det har hjälpt mig mycket att förstå att andra har upplevt samma sak.
Stå på dig och gå din egen väg. Det är du värd.
Krafla
Jag bröt kontakten med min mamma för 16 år sen.
Det var en befrielse. Av två onda ting valde jag det minst onda.
Visst gör det ont att veta att jag aldrig haft en riktig mamma. Men jag kan inte göra något åt det.
Jag mår bättre av att inte ha någon relation alls.
När jag började att berätta om min situation upptäckte jag att många fler har samma problem, men vågar inte tala om det. Det är svårt att erkänna och allra mest att tala om att man har en mamma som inte älskar mig.
”Är det fel på mig?” Jag har fått så mycket stöd av de jag talat med.